Nynnande, påskpyssel och annat "donande"...

räknare
besöksräknare
Påskpyssel hos grannarna (hahaa, Malte verkar mest bestört av kameramannen)
"Ska vi behöva lyssna på ditt nynnande hela kvällen eller?", Micke tittar på mig och jag inser att jag småsjungit på Emil i Lönnebergas "Lina-sång!"
Du vet, den där om olycklig kärlek.

Vi sitter runt köksbordet hos grannarna och påskpysslar med alla barnen.
Det är härligt att jag har så trevliga människor som omger mig.
De tittar leende på mig och förstår att det liksom bara är att "stå ut" med min sång.
Det slår aldrig fel, börjar alltid nynna när jag pysslar.
Helt ovetandes liksom, just för att jag njuter så.
Det har egentligen inte så stor betydelse vad det är jag gör, bara det handlar om kreativt skapande.
Älskar det och har alltid gjort ända sedan jag var barn.

Allt annat har jag vuxit ifrån och blivit en "tråkig" vuxen som gör alla de där "viktiga" sakerna. Ja, som att städa och laga mat.
Fast leka, måla och dona (småländs uttryck?)... det har aldrig försvunnit.

Slutar i allafall nu med att nynna...
... en hel minut eller något, sen satte jag fart igen utan att jag tänkte på det.

Fast vet du, ofta tror jag att vi tar livet alltför allvarligt...
... du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande.

Tillslut är det bara jag kvar som pysslar... nynnandes på "Linas kärlekssång".