Lite virriga tankar om"militanta feminister".

Konstiga bilder? Läs min text, så förstår du.
Överst en manligt militant feminist (okey skojjar.. näst överst var det ju;). Mitten till vänster: sanningen. Längst till höger (hon med håret:/: den kvinnliga feministen. Näst underst: 70-talets feminist. Underst: moderna feministen.

















besöksräknare



Okeey… Varför tror endel av oss tjejer att vi vet vad alla killar vill ha? Så fel vi flickor kan ha, ibland. Alltså… bara en liten förklaring här: vi tillhör liksom samma släkte, faktiskt. Män och kvinnor. Även om det kan vara svårt att tro ibland. Killar är människor också och alla människor är olika. Så enkelt är det bara.

Tänk på 70-talet… tror jag att det var, jag var ju rätt liten då så jag kommer inte själv ihåg. Då, när feminismen började ta fart på allvar. Jag förmodar att ni hört sångdengan av Nationalteatern ”Oh, tjejer.. oh, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras”. Ja, nu får jag väl alla dagens frigjorda flickor på mig för att jag tänker "klaga" på deras kampvilja. "Hjälp.. var snälla mot mig, jag menar inget illa… vi har faktiskt yttrandefrihet här i Sverige", säger jag då lite försynt.

MEN jag får nästan utslag av det budkapet som de ”militanta feminister" vill föra fram. Inte av låtarna från 70-talet, nej de är ju kul och så. Men vem lurar vi egentligen? Alla dessa tjejer som på 70-talet gick med plakat, flätor och runda glasögon. Utan smink och med knytnäven i högsta hugg. ”Tjejer kan…också”, skrek de och såg arga ut…mycket sexigt – not.

Nu kommer vi då till POÄNGEN. Vet ni… de finns än idag! De ”militanta feministerna”. Jo, det är sant. Jag träffar minst en i veckan. De är sällsynta men de finns. Där på gymmet, där i väntrummet, hos tandläkaren, där på jobbet och där i vardagen lite varstans. Det är skrämmande. Trots att det gått så många år sedan deras era föddes, så lever de kvar än idag.

Nä, nu har dessa feminister förklätt sig till vackra modelejon, politiker, affärsbiträde och ja, alla kan egentligen vara förklädda ”militanta feminister”. Huu, hemska tanke.

Så.. jag har en varning till alla av mitt kön och det andra könet: ”Be aware… They are among us”..skojjar alltså här med, om nu någon skulle få för sig annat.

De ”militanta feministerna” känns dock lätt igen. För jag har kommit på ett knep, att locka fram dem i ljuset. Det lustiga med just detta lilla knep, är att dessa ”militanta feminister” alltid går på det. Det är sant! Prova själva får ni se.

Knepet är enkelt och går ut på att säga något i stil med ”Det är ju för hemskt att det inte finns fler rosa plagg på pojkavdelningen på HM”. Genast hakar den ”militanta feministen” på. Japp, där fick du henne. Är hon också en verkligt inbiten sådan så klär hon till och med sin stackars pojke i rosa klänning.

SÅ, jag vill slå ett slag för en NY ERA. Jag tycker det är dags för det nu. Det var länge sedan det var 1970 och nu, om inte förr så är det väl ändå dags (ursäkta Gudrun Schyman, jag diggar dig jättemycket, inget personligt mot FI).

MEN härmed vill jag att vi befäster ett nytt namn för den nya, moderna jämlikheten mellan män och kvinnor. Varför? Jo, därför att jag vågar visa att jag faktiskt tror på det här att vi är olika… och lika.. och ska så vara. Vi är ju bara människor, för böveln och då måste ju alla få finnas. Okeeey då…även den” mililtanta feministen” (Gudrun=glad här...skojjar alltså om nu någon inte förstod det. Jag tycker faktiskt att Gudrun är en reko tjej).

Jaha, då återstår bara ett namn för hela grejen då. Om man varken är feminist eller manschauvinist (dvs. en mans attityt och beteende som visar en tro på att kvinnan är underlägsna männen, se nätet… den största uppslagsboken vi har i nutiden).

Ja, där fick ni en nöt att knäcka…

Kan vi kalla det ”Androgist”? Nä, det är ju sexuellt relaterat… Men då borde det kanske heta ”Biemotionell” Eller varför inte kort och gott ”Jämnställd”? Ja… det var ju bra. Då var vi tillbaks till 1921 då… när vi kvinnor fick rösträtt. Nä, det måste vara något som hör nutiden till. Nåt som klingar modernt.

Kanske ”Hennist”. Nä, nu har jag kommit på det… ”Heminist” Hur tänkte jag då? Jo, Heminist=omfattar bägge sidor (av hjärnan, men vaddå).

Usch, vad jag bidde invecklad här ikväll. Knäppare än vanligt? Nä.

Jaaa, nu har jag det…”HUMANIST”. Just det… det är ju det jag är. Helt enkelt en Humanist. Och du… och du… och du… och jag med. Så det så.

Kraaamelikram o god natt, n