Mina vackra lysande blå

räknare
besöksräknare


Japp... jag sår allt från frön. Inte många som tror men så är det. Visst en och annan liten petunia för en femkrona blir det väl. Men i det stora hela, så sår jag allt själv. Lite stolt faktiskt, det kan man väl få va?







Ohoj…

Först och främst så vill jag gratulera Maritha Grahn och Putte Ljung. Till att någon av dem blev den 3000 besökaren av min blogg!!!

Nu till mina små kvällsfunderingar. I morgon kväll börjar sommartid. Wow, kan ni tänka er det? Nä, inte jag heller. Blir lika förvånad varje år. Måste alltid tänka till… hur var det nu man skulle göra med klockan? Var det fram den skulle eller var det bakåt?

Ett knep som jag alltid tar till är det där vanliga: ”När det är vår ställer vi FRAM utemöblerna, när det är vinter ställer vi TILLBAKA dem”. Det är bra. Det kan man gå efter… varje år.

När sommaren kommer, då får jag äntligen ge mig ut i min kära trädgård. Idag var jag och handlade lite frön som jag ska så imorgon, om solen behagar att visa sig lite.

Innan jag var på Plantagen (affären), gjorde jag ett snabbt besök hos läkaren. aDå… när jag satt där i väntrummet, med mina blåa tossor i plast på fötterna, funderade jag på VARFÖR de måste envisas med att ha dessa fula tossor.

För det första, det är inte alla som använder dem.

För det andra, varför måste de vara så hiskeligt blå? Det är ju det enda man ser när man tassar omkring där i sjukhuskorridorerna…

För det tredje, byts de ut någon gång? Fulla med hål och allmänt äckliga.

Okey… åter till vad min text egentligen skulle handla om. Jag hade alltså varit där hos läkaren. Tog bilen och körde till Plantagen (smygreklam? Nej.. det råkade bara vara just denna affären, kunde likagärna varit Blomsterlandet.. eller Granngården).

Du förstår, jag har en lättsam inställning till min trädgård. Visst ska det blomma och vara fint men trädgården får aldrig bli en belastning. Lite ogräs eller igenväxta hörn, det bryr jag mig inte om. Kan till och med tycka det är lite fint.

En liten grej jag gör varje år, är att anlägga en rabatt om året. Någon skiss på hur det ska se ut eller så, har jag aldrig haft. Nä, jag gräver en ny rabatt när jag får tid och lust. På det sättet har min trädgård fått många vindlande gångar och små "rum".

Jag försöker såklart att förvalta det jag redan har i rabatterna. De växter som är starkast och överlever vinner dock. För jag kämpar inte hjäl mig för att varje växt ska klara sig men jag flyttar dem ofta. Ibland känns det som om jag kör runt trädgården ett kvarts varv varje år.

Färg och form har alltid intresserad mig men tycker samtidigt att det är viktigt att bibehålla den gammalmodiga stilen i min trädgård. Jag har nämligen en förkärlek till det gamla och lite nötta, blandat med det nya fräscha. Det är en fin balansgång.

Nåväl… här gick jag nu. Den första vårdagen, i blomsteraffären och njöt av dofter och färger i alla dess former. Dagen innan vi skulle ställa fram klockan. Och jag hittade både det ena och det andra. Tagetesfrön. Jord. En fin bricka med tillhörande kanna.. som jag fortfarande inte har bestämt om jag ska ha saft eller blomvatten i.

Då såg jag de alldeles bedårande, blåaste, finaste blommor. Dom måste jag också bara ha.

Så stod jag då där i kön till kassan med mina inhandlade varor. Tyckte att det var en liten näpen dam som tittade lite lustigt på mig, men tänkte väl inte så mycket på det. Det var först när jag skulle böja mig ned för att ta plånboken i väskan som jag förstod.

Då såg jag… ikapp med den vackraste blåa blomman, lyste det blåa ikapp med något annat. Nämligen: landstingets blåa tossor!!! Jag hade glömt ta av dem hos läkaren!!!

Kraaaam n

Ps. Nästa gång ska jag göra som de flesta andra i väntrummet till doktorn. Jag ska skita i att ta på mig tossorna. Eller så gör jag som Micke gjorde när han var i ett kallvattenbadhus i Budapest. Han fattade inte att det var tossor som man skulle ha på fötterna. Så när han gick ut från omklädningsrummet och ut till de andra herrarna i bastun... så var han iklädd i vacker blå huvudbonad!!! Ibland undrar jag vem av oss två som är den mest pinsammaste varelsen?