I Dont give a DAMN bout my BAD reputation


Japp, så är det...faktiskt! "I Dont give a DAMN bout my BAD reputation"

Sorry folkes, men det är dagens sanning:) Mina funderingar denna kväll, blir alltså hururvida vi bryr oss eller inte... egentligen, vad folk tycker eller inte.

På bilden är jag med i dokusåpan "Böda Camping", det var en hääärlig upplevelse.

Här är jag i inspelningsstudion. Tv-teamet var med här också. Kul att få visa tittarna lite av ens hem:)

Och här är mina små "prinsar"... ja, jag brukar inte kalla dom så. Men av något (underligt fenomen, fråga mig inte vad... för jag tänker inget säga;) så har just det ordet fått någon sorts innebörd för mig på sistone;)



Den lille i pepparkaksuniform, är 4 idag.. De andra två luarna är betydligt större. Fast vem vet... du kanske skulle känna igen dom ändå. Jag looovar... det kommer kort senare, ska bara få tillåtelse att visa dom på bild. Ni vet hur tonåringar kan vara;)




Jaha, dessa tu vet väl alla vilka det är... hoppas jag. Damen under har ju gjort sig ett namn på sista tiden också;)

Men varsågoda och läs min text... så förstår ni nog mer, hur jag tänker. Trots att mina tankar kan vara väääldigt virriga, nuförtiden.










räknare
besöksräknare

Kungaåret börjar och slutar med skandaler. Mitt i förberedelserna för det Stora Kungliga Bröllopet, kan vi läsa om hur Jonas Bergström har varit otrogen. Och stackars Madeleine flyr landet.

Vidare så slår debatten vågor över hur Viktoria envisas med att pappa kungen ska överlämna sin dotter. ”Hur vågar hon”, säger jag då med sarkasm i rösten.
Men bröllopet gick bra, trots Viktorias vilja att följa gammal svensk sed. Men pappa kungen fick bara gå halva vägen till altaret med sin dotter. Typiskt oss svenskar. Vi måste vara alla till lags.

Under hösten kom boken ”Den motvillige monarken”. Den handlar om pappa kungens vilda fester med sina adliga kompisar och deras bruk av kaffeflickor.
En tid senare berättar då… mycket lägligt må jag säga, Camilla Henermark sin historia om sin tid som kungens ”lekkamrat”.

Vill bara säga: ”Vem bryr sig… egentligen”? Faktiskt tror jag väldigt få. Jag menar, vi har nog fullt upp med att få våra egna liv att gå ihop. Fast å andra sidan: ”Who am I kiddin her”? Jag vet att det finns folk som har så lite i sina egna liv, att de söker med ljus och lykta efter skvaller som kan föras vidare. Extra bra, verkar dessa personer tycka att det är, om de själva även kan komma med något ”nytt”, sensationellt skvaller. Då blir han/hon ju sedd… och någon lyssnar på honom/henne.. i en sekund eller så. ”Stackas människor”, suckar jag lite uppgivet.

Minns med lite vemod min mormor, Elsa, för övrigt det finaste namnet i världen…om jag någon gång får en dotter, ska hon heta det. Min mormor Elsa avgudade konungen med stort K. Hon hade ett fotografi inramat i en rund ram på kungen och Sylwia, ovanför sänggaveln där hon och morfar Roberth sov. Visserligen var säkert kortet på kungaparet inhandlat på Tempo för en billig peng, men likväl så föreställde det ju den högt aktade adeln.

Var finns dessa gamla damer idag? De som så vördnadsfullt vårdade det goda ryktet som våra svenska förebilder skulle ha? Jo, du förstår… de finns. Men nu vårdas inte det goda ryktet längre. I och med att vi uppfostrats med att det är viktigare att vi syns, än varför vi syns. Det är inte så viktigt längre om vårt rykte är bra eller inte. Vi här i Sverige tar gladeligen efter andra länders syn på hur vi nu ska leta efter skandaler, istället för vad som är bra hos folk och fä. Dagens motto: ”I Dont give a DAMN bout my BAD reputation”. Där har vi det, gärna sagt på engelska med, så vi är riktigt moderna. Det är dagens budskap till vår avkomma.

Jag undrar bara lite stilla, så här en vardagskväll: ”Vad skulle mormor Elsa säga, om hon visste hur respektlöst vi angriper vår konungafamilj”? Eller… jag tror inte… jag vet. Hon hade sagt något som vi i vår nutid inte ens hade vågat uttrycka. För då hade någon säkert ringt någonstans… bara för att få rubriker.

För i vårt samhälle är det skandaler vi är ute efter. Ta exempelvis programmet ”Big Brother” och andra sådana program. Den som ljuger och manipulerar de flesta av deltagarna vinner ära, berömmelse och pengar. Klart som korvspad att våra barn lär sig hur man ska vara. Om de går efter hur deltagarna i sådana program beter sig.

Nä, jag vill nu slå ett slag för vad min gamla, söta mormor Elsa skulle ha sagt, om vårt sätt att skandalisera vårt rike och vår konungafamlij: ”Vet hut”!
Ett litet inlägg här... min lilla mormor är det som är på bilden i min blogg längst till höger. Där är jag också för övrigt... naken, de ni;)

Ps. Men dokusåpan ”Böda Camping” är ju en heeelt annan sak. Här har vi ju en tjej som gör hela serien väldigt sevärd, eller hur?
Kraaam n