Jag, Maritn Timell, ett bollhav och en jättesandlåda. Vad har det gemensamt?

räknare
besöksräknare
Här spelade vi för övrigt in "Not Anymore"!
21.42 står det på min skärm och jag inser att jag tycker inte om söndagar. Vi har haft en underbar helg med mycket lek och stoj men nu är det kväll och alla andra utom jag måste förbereda sig inför jobb och skola. En annan är ledig i morgon och ska ha en skön dag bara för mig själv. Efter att ha haft fullt med barn och stoj runt omkring sig är det skönt att få rå om sig själv en stund. 
Rannsakar mig själv lite och undrar vad det är som gör att jag inte gillar söndagskvällar? Jamen, det är liksom så definitivt slut på ledigheten och man bara måste förbereda sig inför den nya veckan. Tycker nästan att när väl måndagen är här är det skönt, för då kan man börja räkna dagarna till nästa helg. Om jag inte jobbar då förstås.
Nämen oj, tråkigt mitt liv lät nu! Så är det verkligen inte. I går var vi på "Leos Lekland" med Truls och Malte. Truls är hans lilla lekkompis och jag kan lova dig att det är mycket trevligare att vara på Leos när ens barn har någon med sig. För annars är det värre än ett helt gympapass! Har insett att de där små kryphålen man måste åla sig igenom, klättra uppför, åka nerför verkligen inte är gjorda för någon vuxen kropp. Det är ett under att ingen har fastnat i något av de där hålen. Ler åt tanken att de måste ringa efter brandkåren för att rädda nån stackars krake till pappa som inte kommer loss. Ursäkta min humor men erkänn att bilden är lite komisk, ändå?
Jag, Truls och Malte i bollhavet. Undrar vem av oss som hade roligast?
Fast nu ska jag villigt erkänna att jag kunde inte hålla mig från att leka lite jag med. Men det fick ett abrubt slut då jag råkade krocka mitt huvud mot Maltes när vi åkte nerför en stor rutschkana som var uppblåst av luft. Det var dock inte så farligt som det låter. Han grät en liten skvätt men det gick snabbt över när jag hade blåst lite på bulan. 
Kan någon berätta varifrån det där kommer att man ska blåsa på barn när de slagit sig? Och varför tror de på att det onda går över då? Konstigt fenomen det där... 
Sen ville han bara åka med pappa för han tyckte:
"Du klarar ju inte av att hålla styr på mitt huvud", han sa. 
Glad var väl jag för det för då kunde jag ta mig en kopp kaffe och roa mig med att titta på alla andra vuxna som svettigt men snällt ålade sig igenom varenda litet hål. Med ett fastklistrat leende när barnen glatt tjöt:
"Visst var det roligt mamma? Visst var det det? Igen!".
Idag var vi på Samarkand med Martin Timell och åt kinamat. Det var kul (skämt;).
Jag på Samarkand med Martin Timell!
När vi åkte hem "råkade" vi åka förbi en jättehög med sand (där vi för övrigt spelade in videon till "Not anymore"), då var vi ju bara tvungna att slänga av oss skorna och snabbt som attans klättra upp för det minst 10 meter höga sandberget. Oj, så roligt det var. Himlen var klarblå och solen sken så skönt. Hoppade jämnfota ned och jodå, kan säga att vi var rätt andfådda efter denna lilla lek också. Det var bara två saker som skilde det från "Leos":
1. Vi hade så roligt så det behövdes inga fastklistrade leenden.
2. Det var alldeles gratis.
Kram o gonatt. Ses nästa vecka igen dårå, n
Ps. Bjuder på videon, utifall du inte har sett den. Där kan du se vad roligt två vuxna människor kan ha av att leka i en jättesandlåda;)