Double Trouble

räknare
besöksräknare
Det blev en kaka bakad till kaffet ändå.
"Dumma, dumma, DUMMA dej!", skriker han
Kastar "Skyliners-gubben" i golvet så att ena armen går av.
"Det kvittar hur jag än gör. Roboten går inte att försvinna!", säger han och ser uppgivet på mig.
Frågar om jag ska hjälpa till men får svaret att det inte är någon idé.
"Då blir det ännu sämre förstår du väl? Du är urkass!".
Jaha, tänker jag och föreslog att vi kunde göra något annat en stund?
" Kan vi inte leka med legot, rita eller kanske baka?.
Inget hjälpte.
Jag tog kontrollen och satte på spelet ändå, trots att jag visste att det inte skulle hjälpa.
Jag blir "åksjuk" bara av att sitta och titta på medan de ränner runt med sina små "gubbar".
Då hände det otroliga, gissa vad?
Exakt - jag klarade det!
Fråga mig inte hur jag fick till det för det vet jag inte ens själv.
Tryckte bara frenetiskt på kontrollknapparna.
Fast något rätt måste jag ändå ha gjort.
Malte studsade upp och ned likt en jojjo och klappade glatt i händerna:
"Åh, tack mamma! Jippie, nu blev nog till och med "Double Trouble" (en av figurerna) glad!

Ps: Det är inte bra att "fastna" för länge vid spelen. Det skadar inte att göra lite pauser då och då.... som att baka en kaka till kaffet, vilket vi också senare gjorde.

ctrl alt delete

räknare
besöksräknare
Ledig dag idag. Lek med barnen och städar ut gammal bråte.
"Jag får ju för böveln inte plats med allt!", tänker jag medan jag gör ytterligare tre megabyte ledigt.
Klick, klick! Borta!
"Var det inte svårare än så?".
Letar febrilt efter fler meddelanden att radera.
Öppnar mappar och skrollar i listor.
Det är en av "farorna" med att ha en mobil.
"Hela mitt liv i en liten ask, det är vad det är!", tänker och ser det lite sorgliga i det.
Fast det kanske är att ta i, för det finns en "backup" också.
Den sitter i säkert förvar i min skalle.
Djupt inne i en mapp, i en mapp, i en annan mapp ligger de.
Där bär jag på sån´t som tynger ned, stoppar upp och proppar till.
Inser att jag sparat dom på tok för länge nu.
Har en massa bra saker lagrade där också, fina minnen, klokheter och erfarenheter.
Tror inte det kan skada att rensa i "själsmejlen" ibland och när jag väl kommer igång, är det riktigt roligt.
Rensa. Klick! Borta.
Plötsligt har jag fria megabyte och kan dra in frisk luft i djupa andetag.
"Nu är jag redo för att ta emot nya budskap från livet igen!".





Veckans sanning!

räknare
besöksräknare
Våga vara barnslig och välj skrattet, du har makten att välja. Prova!
Plötsligt kunde jag inte hålla mig längre!
Det började som ett litet bubblande långt inne i mig och spred sig uppåt.
Tillslut började det rycka i mungiporna och det bara forsade ut.
Jag började gapskratta!
Först blev det dödstyst runt omkring mig men snart följde de andra med i skrattet.
Det som nyss varit så "gravallvarligt" hade jag "lyckats" vända till något roligt.
"Vad konstigt!", tänkte jag medan vi vek oss av skratt runt bordet där vi satt.
Vad hände?
Svar: Det är en omöjlighet för dig att på en och samma gång vara ilsken och skratta.
De utesluter varandra och du har faktiskt "makten" att välja!
Skrattet är själens solsken och utan det kan ingenting leva eller växa.
"enkelt" är det.




Bara hålla motorn igång och köra på...

räknare
besöksräknare


Glöm aldrig bort att skratta och ha roligt.
"Det är bara att hålla motorn igång och köra på!", sa jag och tackade snällt för presenterna.
Fyller år idag.
Alla mina nära och kära samlades igår och jag fick jättefina saker.
"Jag lever som om jag aldrig skulle dö!", tänker jag.
Borde jag göra det? 
Om det vore förr i tiden nu, hade jag snart dött. 
Vår medelålder har höjts med tiden.
Ända sedan jag varit liten har jag lyssnat på alla råd och rön jag fått genom åren.
"Fast aldrig lydigt dem, varför?"
Jag har ändå alltid valt att gå min egna väg.
Inte för att göra någon illa, mer för att jag inte förmår att göra på något annat sätt.
Om jag ska vara ärlig så är jag rädd för att dö.
Har så många saker ogjorda i mitt liv.
Förstår inte hur jag ska hinna med att göra allt jag vill?
... fast under tiden jag väntar kan jag alltid roa mig och ha roligt på vägen.
"Det skadar ju ingen!", tänker jag och roar min själ så gott det går.



Be honom fara nå´n annanstans

räknare
besöksräknare

Satt på ett café i stan.
Höstlöven virvlade fortfarande runt på gatorna.
Trots att det nu var januari, hade snön lyst med sin frånvaro.
Utanför var det kallt men här inne  varm och skönt.
Vi hade beställt en "Espresso" till henne och en kopp varm choklad till mig.
Hon berättade om honom med stort H, som om han vore en gud.
Jag tänkte att han nog redan hade "gett sig av".
Lämnat henne kvar i spillrorna av något som varit fint en gång.
Fast sa ingenting om det till henne.
Egentligen hade jag velat säga:
"Be honom fara nå´n annanstans!".
Kände mig elak bara av att tänka tanken.
Hur skulle jag göra?
Säga något som sårade henne eller bara vara tyst?
Det enda som tillslut kom ur mig var:
"Ja, jag vet hur det känns.".


Om du vill veta...

räknare
besöksräknare

"Om du vill veta hur jag känner så känns det ingenting.
.. och alldeles för mycket på samma gång!".
Ofta är jag orolig, rädd och på min vakt.
Oroar mig till och med över att jag oroar mig.
Det tar ett tag för mig men jag ska "riva mina murar" nu.
Tills vi "ser" varann.
Har äntligen bestämt mig.
"För jag vet vem jag är... när jag är hos dig!".
... och det är så innerligt skönt.

Vet vad jag måste göra men gör det inte!

räknare
besöksräknare
Ut med det gamla och in med det nya.
"Jag gav upp för länge se´n!" sa hon och jag såg desperationen.
Barnen lekte i rummet intill.
Deras glada skratt kändes som en absurd kontrast till det vi pratade om.
Hon talade om svåra saker och jag försökte förklara att jag förstod.
"Vet vad jag måste göra men gör det inte, varför?", sa hon.
Visste inte vad jag skulle svara.
"Ut med det gamla och in med det nya...", sa hon tyst.
När vi kom hem städade vi ut julen, Malte och jag.
Min gamla gran barrade av sig, det blev bara en enda hög kvar.
Tänker att granen nog också hade "gett upp" för länge sen.
Vi går i samma gamla spår, bara gardinerna som ändrar färg allt efter årstiderna.
Gör vårfint och trampar på jag också... som alla andra.
Vår gran hade också gett upp för länge sedan.




"Någonting hände utan att jag såg det"...

räknare
besöksräknare
Är jag så "blind" eller?
Hans omsorgsfulla sätt att knyta skorna.
Den där sista gången...
"Någonting hände utan att jag såg det..."
Han försvann...

Började "Bäckaslövsskolan".
Den enda skolgården jag tyckte om.
"Tant Helga" , rastvakten jag gömde mig bakom på rasterna.
"Det hände något, utan att jag såg det..."

Högstadiet. 
Med sina långa korridorer.
"Då hände något, utan att jag såg det..."
Tiden gick så sakta...

Nu är jag här.
Nu är jag vuxen.
"Det hände utan att jag såg det..."

Kan fortfarande se dina vackra, stora händer.
Ibland önskar jag att du tog med mig.
Dit varthän du nu än "försvann".

"... fast jag tror ändå, att du ser mig."

Det är vad jag vill tro.
I alla fall...


Kraaam