"Kolla - ser du?"

räknare
besöksräknare
"Mamma, stanna och kolla!"

Det är mörkt ute. Vi har precis hunnit slänga i oss frukosten och snön krasar under våra fötter. Malte småspringer bakom mig i sin nästan självlysande reflexväst. Jag själv har knappt hunnit knäppa  jackan och vinden viner.

Jag: "Skynda dig, skolbussen kommer snart!"
Från Malte hörs inget. Hans små fötter trippar troget bakom mig. Dubbelt så snabbt som mina.
- tripp, tripp, tripp. Jag stampar på så fort jag kan ända tills jag upptäcker att något saknas. Funderar så det knakar i kapp med snön som mosas under mina fötter. Då kommer jag på det! De små fotstegen bakom mig har tystnat! Vänder mig, lite irriterat om, för nu inser jag att om vi inte lägger på ett kol kommer vi verkligen att missa skolbussen. Det kommer att betyda att jag måste köra hela vägen till skolan för att lämna honom där. Hem och fixa till mig och komma försent till jobbet. 
Jag: "Men kom nu då... vi måste skynda oss... vad GÖR du?"
Hör att jag låter lite mer irriterad än vad jag egentligen vill göra men Malte verkar inte ha noterat det. Han går sakta, sakta mot mig med ett stort leende på läpparna:
"Mamma! Ser du... snön ser ut som... en okokt TORSK!"
Jag ler och tittar ned. Jo, faktiskt... den sliskiga snön som ligger på den grå isen vi går på ser faktiskt ut som det. "En okokt torsk".
Och tänk... vi hann med skolbussen. Denna morgonen också. Undrens tid är aldrig förbi.

Nilla Wallette barnliv barn tankar kärlek snön böda camping

Vilket uppsving!!!!

räknare
besöksräknare


Hej alla glada i vårsolen. Gissa vad jag blev glad idag! Inte bara av att jag fick ha solbrillorna på och fick en rejäl dos av D-vitamin utan också när jag loggade in på tuben fick se vilket  uppsving våran låt, "Beast of Burden" hade fått.
Musikvideon Beast of burden med Micke och Nilla från Böda Camping fick sig ett rejalt uppsving. bödanilla i wiwa sjunger låtar om kärlek otrohet och sex.

Mamma, idag har det varit bästaste dagen, vet du varför?

räknare
besöksräknare
Jag med två av mina tre barn. Tänk att vi blivit "lika gamla!"
Så har man varit hemma från sjukhuset dårå. Ska ge mig in i jobbarsvängen igen. Känns ok. Vad i hela fridens namn hittar folk på när de inte kan städa, eller ta hand om snoriga barn? Ligger de bara på sofflocket och kollar på Bolibompa med ungarna dagarna i ända, eller vad gör dom???
Nu har vi kollat igenom hela vår "Malte-kom-till-världen-film". Den är både lite läskig och härligt underbar att titta på. När jag berättar för mina kompisar, särskilt dom som inte fått barn, att det hela filmades brukar de titta med stora, förundrande ögon och fråga (ofta lite stammande och med stötiga ord):
"Mehn... HUR kunde du gå med på det? Var det verkligen folk som fick kolla in "där" och som fick se hur ONT det gjorde?" Sedan brukar de fortsätta med frasen:
"Vad ÄCKLIGT!"
Vilken mage jag hade och ändå inte en enda bristning
Det tycker varken Malte eller jag. Vi förundras, ofta över helt olika saker i filmen dock. Jag över att det ens har funnits en stor bebis i min lilla mage. Än värre, hur i hela fridens namn kom han ut? 
Hur i hela fridens namn kom denna lilla klump ut?
Jag minns bara allt liksom som ett enda "blörr" i minnet, fast jag ser ju på filmen att han kom ut. Mitt minne stämmer bara inte med det jag ser med blotta ögat. 
Hur i hela fridens namn komme de ut ur min lilla mage? Så STORA huvuden som de ha, bebisar!
Malte däremot, han förundras över hur:
"konstig, blå och ful" jag var", säger han. Där han som liten söt unge ligger på sin ömma moders mage. Också undrar han:
"Varför du blev så glad över en så ful unge?
Men så tar filmen slut. Tillbaka till verkligheten...Bolibompa börjar (igen!) och jag är väldans trött på att kolla på "Pim och Pom".
"Det blir nog bättre efter detta programmet", tänker jag och lider mig igenom det. Men nähä, då börjar "En liten prinsessa" och inte ens "Barnens nyheter" eller vad det heter så långt ögat når.
Tar upp en bok jag hittar bland högen av andra i mitt soffbord. Har läst igenom varenda en, sånär på en så denna får bli min kvällslektyr, tänker jag och öppnar med stor nyfikenhet.
Bläddra, läser och bläddrar igen. 
"Mehn... vad är detta?" Sida efter sida försöker skribenten förklara hur mycket fel det är i vårt svenska samhälle. Han tar upp viktiga ämnen, visst de är jätteeviktiga, ja. "Politiska samtidsreportage". Hur tråkigt låter inte det då? Nä... det får va. Orkar inte med sånt just idag.
Tar upp locket till min bärbara, för att hoppas få se lite positivia kommentarer på fejjan! Där brukar folk visa upp sitt bästa av sina liv. Skummar... eh, de flesta verkar antingen sitta på toa, enligt deras "status" eller så är det allehanda problematiska, "viktiga" situationer de vill ha förslag på att lösa. Orkar inte just idag hjälpa till med det heller. Skrollar neddåt och bakåt i tiden. Plötslig verkar de flesta diskutera hur fel det är att döpa lilla Estelle in i monarken. Hur "synd" det är om henne, då hon själv inte får välja. Blått blod som hon har, stackars flicka!
Okey, det är viktigt att ta upp alla dessa ämnen men för böveln! Det finns många barn som döps!!! Orkar inte med såna diskussioner heller idag. "Usch, det är nog mig det är fel på", tänker jag. "Vad gnällig jag är!"
Idag behöver jag lite roliga saker att fokusera på. Hittar dem där jag minst anar! Nämligen när jag slutat leta!
Sitter och ritar med Malte, tänt ljus och lite skön musik i bakgrunden. Vi diskuterar hur dagen har varit. Malte säger:
"Mamma, det här har varit den bästaste dagen. Vet du varför?"
Jag:
"Nä?"... förväntar mig att nu kommer det äntligen något som jag också kan glädja mig åt. Han sträcker på sig stolt och visar vad han kan, samtidigt som han säger:
"För att jag lärt mig att få upp tungan ända till min nästipp!!!"
Tänker:
"Okey... det gäller att göra det man blir glad av", varar jag desperat försöker  nå min nästipp med  min tunga. Vilket inte lyckas. Fast det hela ebbar i alla fall ut i ett härligt skratt så vad gör väl det om man inte lyckas med allt man tar sig för.

Ryggmärgsprov och grillchips...

räknare
besöksräknare
Ryggmärgsprov och grillchips... hm, vad kan de ha med varann att göra?

Gick upp kl 06.30 på lördagen  för att kolla på Bolibompas Ylvania med Malte, som brukar göra. Hade sänt in en sån där liten söt gubbe vi gjort av toarulle. Satt där i soffa med tummen i handen och hoppades att just vår toalettgubbe skulle dyka upp i programmet men den chansen var nog rätt liten, det insåg vi båda två.
Ja, hon ville ha en sur gubbe, den där Ylva som är programledare så... en sur blev det . Ps. Ja, det är Stures rumpa som syns till vä ;) 
När så Malte knatat över fältet till farmor för att leka med henne en stund, la jag mig på sängen för att vila. Somnade och sov en stund, så långt allt väl.
Men så hände det! Vaknade av att jag hade jag en dundrande huvudvärk! Den höll i sig hela dagen. Hörseln försvann på vänster öra och det kändes som om jag fått tandläkarbedövning i kinden.
Micke körde in mig till akuten och där blev jag kvar. Klockan tio ska det vara släckt och det finns inte mycket att göra mer än att sova, äta och kolla på teve. Sova lite till och sedan kommer sjuksköterskorna och lyser i ögonen varje timme under hela natten för att se om pupillerna reagerar som de ska.
Det bestämdes att jag skulle göra en skiktröntgen och det gick väl an. Alla smycken och annat krimskrams skulle av och den lilla skålen blev överfylld. Den stora tunneln surrade och det var mer skrämmande än farligt.
När läkarna inte fann vad de letade efter kom de överens om att göra ett ryggmärgsprov! Nähä, där gick min gräns. Jag blev som en trotsig femåring och de frågade varför jag var så rädd för just det. Mina fingrar pekade på Micke som satt på stolen jämte och såg skamsen ut. Joho då, han fick snällt medge att han skrämt upp mig med en hiskelig historia som han själv gått igenom.
Här är jag jätterädd och försöker desperat lugna ned mig själv med att tänka att Micke överdrev nog i hans historia om hur hemskt det var med ryggmärgsprov.
Sjuksköterskorna tittade surt på honom och försökte förgäves lugna mig, som vid det här laget var helt vettskrämd. Vad hjälpte det? Inget, det hela slutade med att jag tillslut låg med ryggen mot doktorn, en slang i handen där de sprutade in lugnande direkt blodet. Doktorn stack in den första sprutan i ryggmärgen och det skar som eld. Det spratt i mina ben, kändes som hela mitt inre skulle dras ut.
Det första provet misslyckades! De fick sticka igen. Mer lugnande intravenöst. Jag skrek, det misslyckades! Jag låg i alla möjliga och omöjliga ställningar och varje gång trodde jag att nu var min sista stund på jorden kommen.
Så höll det på... tio gånger!!! Det kändes som de skar upp hela min ryggrad trots att det i själva verket bara var en tunn kanyl. De ville komma tillräckligt djupt in för att dra ut ryggmärgsvätskan utan att få blod med i provet. Ingen av gångerna lyckades! Aldrig mer ett ryggmärksprov. Det säger jag bestämt.
Tänkte att jag måste få komma hem. Här var det livsfarligt att vara bland alla sprutor och ficklampor.
Huh... aldrig mer något ryggmärgsprov för mig inte. Micke belönade mig med en påse chips efteråt.
Hemma är det dock inte heller så mycket mer man kan göra än på sjukhuset. 

Det GÅR liksom inte. Hela min tillvaro går ut på att försöka hitta en någorlunda bra sitt/ligg-ställning så att situationen blir uthärdig.
Idag är det "alla hjärtans dag" på mobilen kom en liten rad som jag blev så glad för och som gjorde även denna dag värd att leva. Vaknade av att det stod:
"Be My Valentine"...
Sen ringde min äldste son Philip och vi hade ett förtroligt samtal tre timmar, jag som aldrig brukar tala mer än nödvändigt i telefon. Det samtalet blev jag också glad för. Efter det kom Micke hem med världens finaste bukett som JAG fått av hans jobbarkompisar. Åh, det är de små tingen som gör livet så stort. Tänk... ibland kan kärlek komma från så oväntade håll. 
Happy Valentine, tillbaks från mig.

Tänk, ibland kan kärleken komma från oväntat håll. 

bolibompa Ylvania alla hjärtans dag be my valentine kärlek från oväntat håll böda nilla camping wallette love ont sjukhus

6 x Kärlek

räknare
besöksräknare

Kärleken har många ansikten. Det kan såklart vara när du är förälskad. Glädjen åker bergodalbana i kroppen. Fast det kan också vara smärta. När du lever i vacum och vaknar om nätterna av dina egna tårar. Smärtsamt medveten om att kärleken  kan göra ont.
Kärlek kan vara trygghet. När du levt med din partner i flera år och ni känner varandras vanor. Och ovanor.
Det kan vara nervositet. Nu för tiden, sänder folk sms. Det gjorde man inte förr. Då kan det säkert kännas som om den där orosklumpen i magen växer för varje timme som passerat, om du sänt iväg till den du tycker om och väntar på svar.
Kärlek kan handla om att få barn. Det är en stark kärlek som inte rubbas av något.
Malte som liten palt.
Du kanske har upplevt många sorters kärlek. Ja, för kärleken kan drabba alla, oavsett ålder. Visst finns situationer både i ditt och mitt liv som innehållit både glädje och härlighet när det gäller kärlek? Fast också när det känts rent fördjävligt, eller hur?




Och så jobbigt det känns när du blivit "dumpad". När omgivningen käckt säger till dig, liksom för att trösta: "det går över". Du befinner dig då i en kärlekskris och kan inte ta in orden. Lever liksom i en egen bubbla och ser bara hur alla andra verkar vara så lyckliga så.
Det kanske de är också, de där "andra". Som verkar leva i en helt annan verklighet än den du befinner dig i just då.
Ja, det enda jag kan säga till dig, om du råkar befinner dig det där "-det går överstadiet":
"Det går faktiskt över!" Det är bara ett krux... det tar sådan förgjordat lång tid.
Ja... alldeles för lång tid.

Kärlek jobbigt verklighet böda nilla malte melodifestivalen 2013 kärleksbeskymmer trösta det går över 

" ta en kaka till" svarade jag under bordet

räknare
besöksräknare
Ska du bjuda mig på kaffe, vill jag ha Cappuchino (stavas?)
Lite tankar om hur min vardags komiska villervalla kan se ut. 
Blir nästan lite chockad när jag inser det men jag städar mest! Som idag, när jag hade besök. Det var en av mina bästa kompisar som var här och drack kaffe. 
Malte satt på golvet och lekte med lego  och min väninna och jag var mitt uppe i nån diskussion vid köksbordet. Plötsligt säger hon, med glimten i ögat: 
"Jaha... det vore lite trevligare att ha en verklig person att prata med och inte bara en tom stol!" 
Ser hur hennes leende huvud tittar in under köksduken och jag inser att jag börjat skura golvet mitt under konversationen. Utan att ha tänkt på det råkade jag få syn på några smulor och jag hatar verkligen smulor! Det värsta är när jag måste borsta av mina fotsulor bara för att sätta mig i soffan. Den andra halvan av vårt hushåll och jag har helt olika "skit-gränser". När jag ber om att han ska hjälpa till med städningen så börjar han, något muttrande ge sig i kast med det. Det dova dammsugarljudet brukar dock sluta efter bara någon minut. När jag senare hittar honom sittande någon annanstans och göra något helt annat, frågar varför han inte damsugit färdigt så säger han:
"Jamen, jag slutade för att det inte behövdes. Det rasslade inte i damsugarslangen!" 
Eh... ja, som sagt vi har olika syn på det där, det har vi. Klart som korvspad att det blir lite dispyter om detta ämne. Han brukar dock ge med sig efter ett tag, för det finns inte många som kan hitta motargument när jag väl sätter igång. Trots det finner jag mig själv åter slitande med detta ädla konststycke, att damsuga, skura, diska, tvätta...
Finns det några smulor här?
Nu låg jag alltså här på golvet och hade väl tänkt att "om jag ändå ligger här på golvet,kan jag fortsätta och skura under bordet också, där ligger det nog mer bullsmul". 
Det är faktiskt lite oartigt att börja städa mitt när gästerna är här men mina väninnor är vana så de brukar bara skratta och säga något om som: "det är typiskt Nilla".
Har dock gett upp tanken över att försöka hänga på den där trenden att vara miljövänlig (ursäkta mig alla miljöaktivister). Nä, det räcker med att jag desperat försöker hålla rent omkring mig. Att dela på mjölkförpackningar med tillhörande plastkorkar i olika påsar, det är inte min grej. Ojoj, nu får jag säkert en massa pekpinnar om att "vi måste tänka på miljön" eller "tänk om alla tänkte som du, då hade det sett ännu värre ut på vår jord". Jadå, du har så rätt i det. 
Bara det att jag har svårt att leva efter det. Mitt absoluta bästa medel är diskmedel och "Tomteskur"
Läser att hela 70 procent av alla hushåll städar utan rengöringsmedel alls! Kan det verkligen stämma? Så långt har iallafall inte jag nått i kampen över miljön. Jag använder diskmedel till allt från att ta bort fläckar på kläder (ja, en gammal huskur som funkar bättre än alla "tabort-medel" i världen-prova!) till att putsa silverbestick. 
Fönsterputs är en annan grej jag bara inte kan leva utan. Har man, som jag ett hus fullt med speglar i var och varannat rum bara måste man ha fönsterputs hemma. Oj, nu ljög jag nog lite här... jag HAR speglar i alla rum. Har till och med klätt två hela väggar med speglar i mitt vardagsrum. Speglar är en underskattad sak som gör rummet dubbelt så stort. Fast när Philip (min son) frågade när han satt på toa häromdagen så insåg jag att jag (kanske) gått lite väl långt:
"Men mamma! VEM vill sitta och titta på sig själv när man sitter på toa?"
räknare
besöksräknare



Instagram