Fortfarande "bara" september ;)


räknare
besöksräknare

Det blev ett jätteroligt samtal på fejjan igår när jag glatt deklarerade att det skulle vara den 1 oktober idag.
Det får vi allt vänta med till i morron, tycker jag.
Eftersom det fortfarande bara är september och jättevarmt ute, passar jag på att tvätta lakan som får hänga ute.
Såå skönt, så skönt.




Varmt och vått, liksom.

räknare
besöksräknare
Idag vilar vi ute efter helgens bestyr med barnkalas, stoj och stim genom att ha haft bästaste kompisarna här och fikat, lekt och myst av gemenskap.
Tänk att det fortfarande går att sitta i mitt växthus och njuta, trots är oktober  i morgon
Det luktar så gott härinne.
Varmt och vått, liksom.

Här får det gamla "liv" igen, som mina gamla statyer.
De samsas med blommorna som lever bara en sommar.
Gör som en av mina gamla stenar... bara låt tiden gå och njut!


Buskul i helgen

räknare
besöksräknare

"Barnkalas" stod det på schemat i helgen.
Det var maskerad och många "filurer" kom på besök.
Vi hade en röd tråd genom hela leken som handlade om våra 5 sinnen.
Det blev till att känna, lukta, smaka, lyssna osv.
Vi avslutade den med att dansa till bongotrummornas takt.

Till alla våra kalas vill "BoaMoa" hälsa på alla barn.
Eller kanske det är så att alla barn vill hälsa på henne;)
Uppskattat brukar det vara i alla fall.




Vet inte vad det är med barnkalas som gör mig så sprittande glad?
Alla kramar man får, barnens härliga skratt, att jag får vara med och leka?
Det är nog en kombination av de alla.
Innan vi slutade hade vi skattjakt i trädgården och fick såklart godispåsarna som i pris.
Ibland önskar jag att jag kunde ha små barn hela livet.
Då hade jag kunnat få utlopp av mitt barnsliga jag hela tiden.





Guilty or not, bedöm själv!

räknare
besöksräknare

"Nä, jag har inte varit i gräddskålen... inte alls!"

"Vad har du fått det ifrån!", säger Doris och skakar av sig allt bevismaterial = grädde över HELA köket istället för bara på nosen (läs hela huvudet!).


Misstag är bra som dåliga exempel!

räknare
besöksräknare


När mina Tagetes växt upp var det en liten udda en som inte ville göra som alla de andra.
Den bestämde sig helt sonika för att utmärka sig lite extra.
Ja, inte så lite heller för den sköt i höjden något hiskeligt!

Det bara att konstatera att naturen är så´n ibland.
Lite då och då finns det alltid någon som kommer att "lysa" lite mer än de andra blommorna.

Jag tänker så om livet i stort också, det kommer alltid att finnas lite "udda" sorter av oss. 
Det är inget fel i det alls, snarare tvärtom.

Tänker du efter finns det säkert något som utmärker bara just Dig också?
Förutom att du är unik och alldeles underbar i sig.

I just mitt fall med min Tagetes handlade den nog om ett misstag.
Det hade säkert råkat komma med ett frö från någon annan sort i min fröpåse.

Fast som det heter:
"Misstag är bra som dåliga exempel!".

Konstig stämning!

räknare
besöksräknare

Jag har alltid haft nära både till skratt och gråt.
"Apar" mig ofta när jag helst "inte ska"... liksom.

Ett av de roligaste klippet jag vet i teve ska jag nu bjuda på (om du nu inte sett det redan).
Det kvittar hur många gånger jag kollar på det, nog fasiken skrattar jag.

Tänk dig in i telefonsamtalet hem till Peters fru, efter intervjun:
"Hej gubben. Hur gick det?"
"... Öhh... jag... jag vet faktiskt inte!", säger han med lite släpande ton.
Han tjej svarar:
"Äsch, nu är du fånig. Jaja, vi får väl se när det sänds i teve då".
"Ja, vi får väl det... var en mycket konstig stämning i alla fall!", säger han och funderar.

"Vad hände?!"

Att intervjuaren sedan bara lämnar honom helt sonika där till sitt lilla "öde"... ja, kul är det i alla fall:









Vill du vara lyckligt ovetande, får du vara det!

räknare
besöksräknare

Jag är en så´n där som "pratar" med mina växter.
Fast det kommer jag aldrig att erkänna (trot´s att jag gjorde det ändå nu;))
Sitter ute och luften känns sval och skön.
Framför mig står dagens skörd av mina älskade Rosenskäror.
Hösten  menar allvar med att komma nu, trots det vill mina blommor inte dö.

De bara fortsätter blomma och göra små frökapslar. 
"Du verkar totalt ovetande om det lille vän!",tänker jag.
 Ser med på dem lite vemodig blick .

Jag har inte mage att berätta för dem.
"Det kommer jag inte heller erkänna!", säger jag högt.
Blomman verkar totalt ovetande om vad jag pratar om.
Ser ut som hon öppen och vacker tittar tillbaks, lite frågande.

"Vill du vara lyckligt ovetande, får du vara det!", säger jag.
Sjunger en liten trudelutt för henne istället.




... som att komma hem men ändå vara borta!

räknare
besöksräknare
Denna Pion blir nästa sommars "projekt". Visst är den vacker?
"Vilken märklig känsla!", tänker jag.
Tittar på alla mammor och pappor som är i parken med barnen.

Det är här på Söder jag är född och jag lekte i precis samma park.
Jag hittar nästan överallt, känner nästan varje gatsten.

Här bodde vi i stillhet och jag upplevde hela min barndom här.
Vi bråkade, älskade, kände samhörighet och bröt upp.
Alla de där känslorna vi måste uppleva för att kunna leva, lärde jag mig här.

Nu finns ingen av oss kvar här längre, jag är bara en "besökare" nu..
Ändå känns det inte så länge sedan jag var en del av alla dom människor jag ser.

Nu lever jag gott och har fört traditionerna vidare, på en annan plats.
Farmors blommor prunkar i vår trädgård nu.
Hoppas att mina barn får samma känsla när de besöker "sin" by när de vuxit upp

Erkänn att det är märkligt, den där känslan du får när du kommer tillbaka till din hemstad.

"... som att komma hem men ändå vara borta!".

Skolan av idag

räknare
besöksräknare

Jag följde med Malte till hans skola idag.
Samma skola som storebror en gång gick i.
En röd liten stuga med trägolv och den där charmen som bara en gammal byggnad kan ha.
Det är också samma härliga fröken som möter oss i dörren, nu som då.

"Vilket privilegium vi har som får gå i en gammal bya-skola!"
Det tänker jag där jag sitter bland alla eleverna och känner mig som en av dom.
Många av föräldrarna till barnen har också mycket riktigt haft samma fröken de också.
Det ser jag tydligt när det är möten eftersom de även i vuxen ålder snällt räcker upp handen.

Jag tror att vi är lite "bortskämda" när vi sådär i vardagsprat klagar på skolor av idag. 
Visst finns det dåligt med resurser och alla lärare vågar inte alltid säga ifrån.
Och ingen har väl missat att det finns barn som går ut nian, utan behörighet att läsa vidare.

"Fast... tänk vilket jobb de faktiskt lägger ned!"
Många är det som har hittat sitt "kall" här i livet, de som verkligen vill jobba med barn.
Det är lätt att glömma bort det, såhär i skolfrågor som ofta förs av just bara negativa slag.

Jag har då ingenting att klaga på när det gäller mina barns skola.
Vad andra tycker... det får de stå för själva.

Till sist och syvende vill jag säga att det går faktiskt att lösa många av problemen.
Är du bara villig att föra en diskussion med den det berör så brukar man komma rätt långt.
Är det läraren, för lite personal eller någon av eleverna så börja med att prata med dem.

Går inte det, så gör som lärarna själva säger till elever som börjat bråka på skolgården:
"Lyssnar inte någon vuxen så går du bara till nästa!".

Det tror jag vi är dåliga på i det här landet.
Om det är något du ska komma ihåg från tiden du gick i skolan så...
... glöm aldrig   det.
Du har bara att vinna på det.

Tillit till makten?

räknare
besöksräknare

Politikerna hoppas hitta bra argument för att du ska gå med i just deras parti.
Du kanske sedan själv försöker övertala dina vänner att tro på dom idéerna.
Det är så det funkar här i Sverige i valtider.

Det läggs ned mycket tid och kraft  i vårt samhälle för att försöka ändra folks attityder.
Reklamen försöker övertyga dig och säljare få dig att köpa.
Olika politiska partier säger många vackra vallöften.
Fast sedan kanske de håller vad de lovat.

Vad jag märkt i senaste valet så är det många som inte känner tillit till makten.
Alla har säkert varit med om att någon sagt något men sedan inte handlat därefter .
När du ser en person går du ofta efter vilka attityder han visar upp, inte vad han säger.
Detsamma gäller våra politiker.
Du ser framförallt hur de beter sig, hur de handlar konkret  liksom.

Vad en person säger är en sak, hur han sedan gör är en helt annan.
Oftast leder detta endast till en enda sak - besvikelser.

Det handlar ofta om pengar fast:
"pengar finns - det är ju bara en fördelning av dom".

Oavsett vilka argument vi tar till, vill jag tro att vi till sist och syvene gör det för att:
"Hjälpa, inte att skjälpa!".

Så det så!

Bekänner du färg eller gror drömmar bäst i mörker?

räknare
besöksräknare
 Vågar du bekänna färg eller tror du drömmar gror bäst i mörker??
NU är det val och folk pratar inte om annat.
Fast det har slagit mig att det är inte många som faktiskt går ut och säger vad de tänker rösta på.
"Frågan är varför?".
Är det samma fenomen som att vi här i Sverige inte gärna talar om vad vi tjänar?

Nu vill jag inte tvinga folk att "bekänna färg"!
Det räcker gott och väl med att vi fått igång en diskussion.

Jag har en släkting som tillhör generationen då många var sossar.
Det fortsätter han envist vara och är trogen sitt parti.
Ibland när jag ställer en politiskt fråga, svarar han på bredaste norrländska:
"Så har det alltid varit!".
Om det är bra eller inte, låter jag vara osagt.

Fast jag har märkt hur jag själv också har ändrat mina egna åsikter genom åren.
Likt en kameolont har jag gått från den ena färgen till det andra.
Inte för att jag "vänt kappan efter vinden".
Jag tycker partierna själva ändrat sig.
Faktiskt, det verkar som det blåa blivit det nya röda och vice versa.
Det hade varit roligt att skriva ner hur jag tänkt i mina tidigare val.

Jag får väl medge att jag tillhör den "fega" skaran som inte heller basunerar ut vad jag vill.
Det är kanske så att:

"Drömmar gror bäst i mörker...", tänker jag och jag släpper ned kuvertet i valbåset.







Tuff

räknare
besöksräknare
"Frihet!", tänker jag när landskapen rusar förbi utanför tåget.
Tufftufftuff...
Ser du världen genom ett tågfönster händer något med dig.

Att resa själv är också något som får mig glad (såklart det är trevligt med sällskap också).
Vet inte varför men på nå´t sätt blir jag stolt över mig själv.
Tänk att jag klarar av att hitta rätt tåg och  komma fram i tid, bara det är ju en seger i sig.
Sedan är det bara att hänga med alla andra, när det är dags att göra bytena.
Det får mig att känna en lustig sorts "samhörighets-känsla".
Vi är bara människor och likt en skock får förlitar vi oss till att den längst fram leder oss rätt.

Har bestämt mig nu, tänker resa så mycket jag bara kan.
För varför inte?
Har du tid att vänta in tågen (Sj, Sj gamle vän), blir det faktiskt bara runt 100-lappen.

När jag sedan fick en massa tid att bara skämma bort mig själv...
... ja, det var ju bara en såå trevlig bonus.

Ps. detta är ingen reklamkampanj, även om man kanske skulle kunna tro det;) 

You make everything groovy...

räknare
besöksräknare

Sanningen är att du inte kan erbjuda någonting du själv inte har.
Det gäller nästan allt.
Egentligen säger det sig själv: har du kärlek har du också förmågan att ge.

Det gäller andra saker också.
Har du ett "inre lugn" ger du andra det i din närhet.

Det kanske gäller humor också, tänker jag som alltid har nära till skrattet.

Hoppas det,  så som jag ofta apar mig för jämnan.

Om inte annat, vore det ju trevligt om jag kunde förmedla lite glädje här i världen.
Det vore det jue.

Hur förhåller det sig egentligen, är bilden mixtrad med el inte?

räknare
besöksräknare

"Ibland ser allt inte riktigt ut som det är!", tänker jag när jag ser min semesterbild av globen och oss.

Dina "proportioner" till saker kan rubbas av så mycket, inte minst av det du ser.
Fast låt dig inte luras, det kan förhålla sig på ett helt annat sätt än du tror.
Reklamen i media visar många gånger upp en "skev" bild.

Egentligen handlar det bara om att du intar en annan sida av att se på saken.
Sedan gör det inget om du faktiskt "går på" ett och annat.

Ja, som när du ser på bilden på oss här ovanför.
Hur tror det förhåller det sig egentligen?
Är bilden mixtrad med eller inte?
Svar:
Globen är lika liten som den ser ut.
Så enkelt var det med det!

En hemlis, innan jag kryper i säng?

räknare
besöksräknare


Tro nu inte jag ska avslöja nå´t stort eller ens "smaskigt".
Nä, det handla om vanliga vardagssituationer.
Om Dej och mig och alla andra verkliga människor.

Antar att om du tar dig upp ur sängen i tid om mornarna?
Ja, för att hinna få upp barnen och din partner för att ni ska komma ur dörren.
I någorlunda skick i alla fall.

När dagen är slut antar jag att Du (precis som jag) är helt utsjasad, både fysiskt och psykiskt?
Det är inga särskilda situationer men allra högst verkliga.

Ska jag berätta en hemlighet, så skulle jag kunna säga såhär:
"Om någon la en ros på min kudde på kvällen, skulle jag få plocka taggar ur kinderna på morgonen!".

Förklaring till det?
Ja, den enkla sanningen är att jag somnar innan jag lagt huvudet på kudden.

Så enkelt är det, så nattinatt



Ja, det är en gurka!

räknare
besöksräknare

Ibland är det knappt så man tror sina ögon!
Tänk vilka skatter naturen kan ge och ofta blir vi överraskat förvånade.

Jag vet att det mer liknar en squasch eller nå´t men: 
"Du ska inte alltid döma hunden efter håret", sägs det.

Det stämde verkligen i det här fallet.
Btw: "Ja, det är en gurka och god var den också!.

Va tusan, jag är arg och jag bryr mig inte om vem som får höra det!

räknare
besöksräknare

"Förlorar du respekten för den du känner väl?.
När du lär känna någon, blir du ofta snabbt både ovårdad och lite "lat".

Tänk efter, när du precis träffat din tjej/kille:
"Gjorde du inte allt  för att imponera?".

Jag menar inte på nå´t ytligt sätt, utan som människa.
Du klädde dig noggrant, valde dina kläder med omsorg.
Log och visade upp dig själv så positivt du bara kunde.
"Är du likadan idag?".
Slår vad om att du är mer "vanemännsika" nu,en så´n som sitter och fiser i soffan?
Det är säkert ett naturligt och mänskligt drag, vi börjar koppa av när vi känner oss säkra.
Vi vill ju inte uppträda i strålkastarljuset alltid, eller hur?

Fast... allt eftersom kan det krävas mindre och mindre av oss själva.
Du kan plocka fram ditt "bättre" jag när dina grannar kommer på besök.
Men... du kanske visar en helt annan sida bakom stängda dörrar?

"Va tusan, jag är arg och jag bryr mig inte om vem som får höra det!".

Det, mina vänner... är den förbluffande ironin i det hela.
Har jag inte rätt, så säg?