Dina bröst är som svalor som häckar!

räknare
besöksräknare
Malte hann inte ens ta av sig pepparkaksdressen, nu är det vinter och snart jul igen.
"... Dina bröst är som svalor som häckar!".
Hört den textraden?
"Mehn! Vad betyder det? Vad har fåglar och bröst med varann att göra?" 
Ur radion strömmar låten och jag ser framför mina ögon hur såna bröst skulle se ut.
Kan  villigt erkänna att de tuttarna som kompositören målar upp:
"... liknar de typ ett vändstekt ägg... eller nåt?"
Har aldrig förstått den konstiga liknelsen, kan du lösa den gåtan för mig?
Lägger upp fötterna på bordet (fast jag vet man inte får!).
Eftersom låten handlar om fåglar, lyssnar med skarpt öga efter vilka jag kan höra.
Dricker mitt kaffe och kan minsann utse en del! 
Rätt duktig på det faktiskt.
I somras hörde jag "Talg-oxe, Gråsparv" , ja också en och annan "uggla" som hoade. 
Regnet smattrar nu rofyllt mot fönsterrutan och det grå novemberslasket är snart slut.
Tyckte mig plötsligt se en stor "örn". 
För inte alls så länge sedan hade svalorna byggt på bo i "tak-nocken", (smålänskt  uttryck?)
Nu är det vinter och snart jul igen:
"Tiden gick så snabbt, det känns som alla årstider smälter samman. Kan inte urskilja om det var igår eller idag!"

"Dina bröst är som svalor som häckar".

.

Svälja eller inte?

räknare
besöksräknare
Jag utspökad till nåt... ja, vet inte vad egentligen. Det var Halloween i allafall ;)
"Om du är full och har en cigg i handen... då vill du inte att mamma och pappa ska se det!", säger vännerna.
De förklarar vidare hur mycket bättre "grejen" är :
"Den är så braa! Den måste du ha!".
Står själv som ett fån och förstår ingenting!: 
"Men... sväljer vi ALLT eller?", frågar jag.
Får till svar att jag inte har "hajjat grejen" alls!
"Mehn Nilla, där hänger ingen längre!"
De yngre har svikit min gamla "apparat" och jag undrar varför?
"De andra har inte hittat denna ännu ju!"svarar vännerna nästan i kör. 
"De andra" är föräldrarna tycks jag förstå.
Själv tycker jag det verkar som om de förflyttat sig mer än 30 år bak i tiden!:
"Men formatet då? Det är ju som när mamma var ung!"fortsätter jag lite försiktigare nu, för jag har förstått att jag "klampar dem på tårna".:
"Ingen annat har det har idag!", säger jag lite bestört och stirrar på den nya "grejen" jag fått i min hand.
Det blir tyst nån sekund.
En av vännerna mumlar lite tyst:
"Ja, fast nu är det bara .
Okey, fick svar på min fråga:
"Ja, vi sväljer allt!"
Det är "Insta" som gäller. "Fejjan" är helt ute... så är det bara!".

Ps. Du kanske får läsa om texten, när du fått reda på vad det handlar om. För att "hajja grejen", som mina vänner säger ;) 

Står inte ut längre!

räknare
besöksräknare

"Står inte ut längre!", skrek jag.
Efter att ha försökt hålla humöret uppe timmar, "sprack" det för mig.
"Vad är det nuu då?", svarade han och tittade ärligt förvånat på mig.
Inte det minsta medveten om vad jag menade."Jamen, du klagar hela tiden!", svarade jag uppgivet:
"Stenarna är för vassa, himlen för molnig och blommorna för stora. Finns det ingen hejd?".
Tycker det är jobbigt med folk som ska klaga på allt!
Ofta är det nog ett sätt att försöka få uppmärksamhet men en negativ sådan.
Det motsatta är att det där skrytsamma beteendet en del lägger sig till med.
"Vet inte vilket som är värst egentligen, vad tycker du?"
Klart det är skillnad på att våga säga att du gjort nåt bra och att hela tiden "slå sig för bröstet".
Att behöva den sortens gillande är liksom att säga:
"Din syn på mig är viktigare än min!"
Försökte förklara hur jobbigt det är att lyssna på allt klagande för min semesterresenär och tyckte väl det gick någorlunda hem hos honom.
Kort därefter köpte vi glass, han sa:
"Åh...glassen är för kall!".

Nej, nej raring!

räknare
besöksräknare

Vi på utflykt i "Strandbjörket" en fin höstdag.
Jag:
"Du kan ta på dig vad som om helst."
Det var tidig morgon.
Malte lufsar stolt ut från sitt rum:
"Vad tycker du om det här, mamma?"
Jag:
"Nej, nej raring! Randigt och prickigt går inte ihop! Gå och byt antingen jumpern eller byxorna så de passar."
En vecka senare, på väg till "Strandbjörket"...
Malte:
"Vad ska jag ta på mig, mamma?"
Jag:
"Jag har ju sagt att du kan ta vad du vill. Varför ska du alltid fråga mig?"
Just det - varför...
För att vi ofta glömmer, eller rent av inte "ser" att vi lär våra barn att vara osjälvständiga.
Vi skulle tänka oss för ibland...

... så jag blir tyst då...

räknare
besöksräknare
"Älska mig mest när jag förtjänar det minst".
Ratad men också älskad
Har träffat på båda, säkert du med?
Försöker ibland säga hur det kan vara, fast gör mig inte förstådd.
Så jag blir tyst då...
Är den jag är, fast visar dig inte alltid vad!
Vill inte vara den som "skyller" på något.
Inte försöka förklara varför.
Så jag blir tyst då...
Om du visade mig att jag är "värd" nå´t, även när jag är lessen skulle jag bli glad. 
Fast kanske orkar jag fortfarande inte prata.
Så jag blir tyst...

Ända tills du visade mig! 
Sakta började jag lyssna.
Ovant  började jag prata.
Bara för att du lyssnade
"Det gjorde hela skillnaden". 
Ibland behöver vi en vän att hålla handen med.


(Ps... tro nu inte jag är deppig el nå´t... ville bara beskriva hur det kan vara när du är lessen och beter dig som "värst". Det är då du behöver tröst som mest. Eller hur?)

Valet är ditt...

räknare
besöksräknare
Det är lätt att gå vilse i skogen.
"Vill vara som "alla andra"... vad det nu än är?"
Ofta vill vi det men förblir oss själva ändå.
Fast med tiden förändras vi, oavsett vi vill eller inte.
Vi är inte så olika som vi tror.
Säkert har du gått "vilse" någon gång i livet men också kommit "rätt", eller hur?
"Två vägar gick åt olika håll i skogen, och jag...
jag tog den som var mindre använd,
och det gjorde hela skillnaden!.
(ordspråk)
Åt ena håller ligger "tryggheten" och åt andra andra, något stort och okänt. 
Något som inte är "kartlagt"Vilket håll skulle du välja?
"Valet är ditt!"

Naken på stranden...


besöksräknare
Det är varken mer "rätt" eller "fel" att springa naken på stranden än nå´t annat. Om det nu är vad du vill göra alltså.
"Du ska aldrig behöver "styras"... aldrig någonsin!", viskar jag, övertygad om att du sover och inte hör:
"Om du vill naken på stranden och samla snäckskal, är det varken mer "rätt" eller "fel", än när n´ån "höjdare" bestämmer nå´n lag hit eller dit!".
Försöker så stilla jag kan ta mig ur sängen så du inte vaknar. 
Rycker till när jag hör dig säga:
"Nä mamma... de är bara lite "olika"!". 
Du ser fundersam ut samtidigt som sömnen verkar dra i dina ögonlock:
"... fast jag hade inte velat se nån så´n springa naken på stranden... hade du?".

"Långa nätter..."

räknare
besöksräknare

Tränade hårt... och klarade det!
 "Långa nätter...".
I natt drömde jag.
Mannen tittade strängt och riktade geväret mot mig.
Tvingade mig att göra en svår sak.
Om jag klarat det på en utsatt dag, skulle det rädda livet på mig!
Tränade hårt, både min kropp och hjärna.
Tills jag äntligen kunde!
Vaknade dyblöt, tänkte:
"Var det jag själv, som stod med geväret riktat mot mig?".
Då hade jag gjort som jag alltid gör, för jag har lärt mig av gamla vanor:
"Går mina egna vägar".
"Upptrampade stigar",  istället för att pröva nya.
"Har aldrig gjort som dem säger, ändå har jag frågat dem om råd!".
Varför?
Jo, för att gamla vanor är svåra att bryta. "enkelt" är det...
Önskar jag visste vilken den där "utsatta" dagen är...
"... så jag hinner göra allt det jag så gärna vill!"


Det du drömmer om...

räknare
besöksräknare
"Ge mig ett råd som jag ta!", sa vännen men jag hade inget.
Nyvaken och rufsig satt jag mitt emot henne med kaffekoppen i handen.
Pratade en stund om "allt och ingenting" .
Från hur "jobbigt" livet kan vara, till vilket smink som gjorde oss vackrare. 
Kaffet tog slut och vännen gick hem.
Mötte mig i spegeln, såg ett leende och det slog mig att:
"Glada människor blir vackra". 
Även mig! 
Det är som om jag stått bakom en spegel och försökt se vad det är jag ska se.
Inget smink i världen kan få någon vackrare, om du inte ler
För jag har hört att:
"Man blir vacker... först när man känner sig om det"!.
Kanske jag inte är vad du drömmer om men:
"... jag är det du ser!".

Jag vet hur det känns...

räknare
besöksräknare
Älskade att bli fotad redan då...
Fjorton år och jag vet hur det känns.
Det gör inte hon!
"Det är inte ditt fel!", säger hon, tittar på mig med glasögonen på näsan.
"Du måste tro", fortsätter hon.
Tystnad...
"Jag tror inte", svara jag och säger med grötig röst:
"Jag vet att han är försvunnen...".
Tystnad igen...
Min barndom hade varit lycklig. 
Känner värken i bröstet.
Tittar på den långsamma sekundvisaren, tre minuter kvar.
"Skriv ett brev till honom.", föreslår hon. 
Det har gått många år.
En dröse med brev har det blivit.
Kanske han får läsa dom... nån dag. De ligger fint nedpackade i en låda. 
Även om jag inte är fjorton längre, finns samma verk i mitt bröst kvar:

"Jag vet hur det känns när du saknas mig!"

Var det dröm eller verklighet?

räknare
besöksräknare
Barfota i åkern klockan 05.00
I en dröm hörde jag dom viska i natten!
Genom mina ögonlock kunde jag se hur de dansade nedanför mitt fönster.
Barfota och ett med naturen.
Kunde "sålt min själ" för att få stanna med dem.
Kanske var jag för trött eller så drömde jag men orkade inte gå upp för att titta.
När jag vaknade visste jag knappt vad jag skulle tro?
"Var det en dröm eller verklighet?"
Oavsett vilket hade jag dansat med dem hela natten lång, om jag kunnat.
"... ända tills det var dags att stiga upp igen!".

Är hon så där jämt?

räknare
besöksräknare
Vissa sidor av mig, behåller jag för mig själv. (bild från videon "Marilyn") 

"Är hon så där jämt?", hör jag dom säga. 
Först när någon kommer mig riktigt nära, (vilket är väldigt få...), jag kan slappna av och visa andra, seriösa sidor.  
Vi har alla våra rädslor.
Själv är jag rädd för att känna "stora känslor". 
Fast känner så klart dem ändå, trots att jag riskerar att bli sårad.
Är rädd för att bli lämnad. 
Trots att jag vet det är oundvikligt genom livets gång.
Rädd för "stora ord". Tycker det känns svårt att säga:
"Jag älskar dig!".
Vill inte att orden ska "missbrukas", förlorar sin kraft. 
Fast allt det där berättar jag inte för dig, utan skrattar och ler som vanligt.
Svaret på frågan "om jag är sån jämt?", blir i alla fall "nej".
Klart jag har precis samma känslor som alla andra, hela registret.
"Har bara lite svårt att visa det",säger jag... och ler;)







"Damn - I wisch I was your lover!" el "Om jag vore du... hade jag fått nog nu!"

räknare
besöksräknare
"Damn - I wisch I was your lover!"
Vissa saker fastnar i min hjärna!
Som låten, den är hiskeligt sorglig
Blir både frustrerad och konfunderad men kan inte låta bli att tycka om den! 
"Vad är det som gör att en del låtar är såna? Texten, musiken... vad?"
"Vill också kunna göra sådana låtar ju!"
Flickan i texten vill så gärna men (som jag tolkar) vågar inte.
Blir hans "mamma" i stället,  lyssnar och ser att han inte ler "på riktigt". 
Förstår hur illa han blir behandlad. Hon får bilder hur han har sex med sin partner .
"Det måste göra ont"!
"Det måste säga något om oss människor,  tycker du inte?"
Skulle vilja säga till den där "snubben" i låten:
"Om jag vore du... hade jag fått nog nu!"

(Ps.. men, vem är jag att säga nåt - det är nog inte samma sak när man väl är där?)

"Nilla! Vad ska folk tro om dig?"

räknare
besöksräknare
"Nilla! Vad ska folk tro om dig? Du borde veta din plats!"
Barn tycker det är helt naturligt att tycka om sig själva. Så... hände nå´t på vägen.
De lärde dig att sätta andra före dig själv.
"Det är fint att dela med sig!", sa de.
Spelade ingen roll att det dar dina skatter, dina högt skattade ägodelar.
Vuxenleksakerna delade de inte med sina kompisar men det "hörde inte hit!".
Vinkarna är fina, utan ond avsikt och det är på det sättet vi uppfostrar våra barn.
"Kom alltid ihåg att tacka" sa de kärvänligt och du fick stå ut med otaliga nyp i kinden och klappar på huvudet.
Riktigt små barn gör aldrig så mot varandra, annat än för att göra vuxna glada.
"Om du ska ge kärlek till någon, beror det på hur mycket du har åt dig själv!", sa min kloka farmor.
Förstod det inte då, knappt så jag gör än idag.
Det tar tid att lära om... och lära nytt.
Är det något vi borde tänka på när vi försöker lära våra små barn att vara civiliserade och passa in i vårt liv vi lever här?
"För passa in måste vi väl... eller?"



Natten på hotellet...

Eftersom det inte är ofta med hotellvistelserna får jag väl stå ut i mitt egna vardagsrum dårå.

räknare
besöksräknare

Älskar sova en natt eller två på hotell! 
Där är som en helt annan värld. 
Får en känsla att ingenting där är på "riktigt" . Sängar med järnstänger och vackra vyer.
Verkligheten finns inte så länge jag är inom "murarna" på hotellet.
Kan sitta i foyajén i timmar och bara titta på folk! 
"Var kommer de ifrån, vart de är på väg?".
Pappor som desperat försöker hålla reda på mammor och barn som springer runt. Förälskade par som sitter och håller handen. 
Tittar djupt in i varandras ögon. 
"Undrar vad de ser, som bara de kan se?".
Vid dörren står en man i strikt, svart kostym. Han beställer taxi till dem som vill.
"Först därutanför kommer verkligheten i kapp!". 
Synd bara det inte är så ofta det blir övernattningar.Tror jag flyttar dit eller får jag väl anställa nån i svart kostym och hög hatt, ställer honom utanför min ytterdörr. 
Berättar mina dagdrömmar för Malte:
"... men mamma! Han hade fryst om han skulle stå där!", fast ändrade sig efter ett tag. Han verkade ha begrundat tanken lite. Insåg att det faktiskt hade varit lite trevligt med tillgång till en hjälpsam karl ändå:
"Fast han skulle ju ha en hatt som värmde honom!".
Jag höll med:
"Ja... också kunde han göra honnör, varje gång vi skulle till Ica eller nå´t!".

Före och efter...

räknare
besöksräknare
"Före och efter...".
Tusentals gått igenom det. Du och jag med.
"Det ska värka i bröstet ibland".
Säger vem?
När vännerna du satt och pratade med om "allt och inget" igår, känns som de pratar ett helt annat språk idag. Känner du igen känslan? 
Vem är det som är så förgjordat "dum" som har bestämt att vi ska lära vi oss mer misstagen och än av att lyckas?
"Jag är rädd för de dagarna!".
Likt ett barn slår jag med knytnävarna i bordet och skakar på huvudet. Skriker ut:
"Jag vill inte... jag vägrar!" ...fast det kommer inga ord. 
För... "det tillhör att vara människa!", har nån bestämt (Gud?).
"Fy, vad patetiskt!". Skulle ställa en enda fråga, "varför" (detta oändliga ord)?
Så, min käre Gud (om du nu finns) varför måste det få finnas? Känslan:
"... före och efter".
Den tycker jag vi tar och skippar, helt enkelt.



(Ps... ja, skrev detta efter vårt fina samtal min kära tjej-kompis. Trots din ringa ålder är du så klok... och du, vill säga dig - det går över. Lovar;)

Flyger fritt...

räknare
besöksräknare

Vi är örnar som svävar fritt omkring, Malte och jag.
Ute i den friska höstluften springer vi sicksack mellan våra ekar, likt en "dans"
Med armarna utsträckta armar som vingar känner vi hur luften bär oss.
"Har alltid undrat hur det känns att flyga?".
Tänk... vi kunde glida vart vi ville! 
"Kanske flyger du en stund med oss?"
Idag väljer vi att flyga långt, långt bort. 
"Vi flyger fritt" 
Hur högt behöver jag flyga för att känna mig fri som en fågel, tror du? 
Högt, högt... fast... då kan jag också falla, har du tänkt på det?
"Då vill jag falla fritt!".