Så gör du för att se yngre ut!

räknare
besöksräknare
Vet du vad du ska göra för att se yngre ut? Det vet jag. Nej, det handlar inte om att köpa dyra ansiktskrämer. Ej heller om att äta si eller så, att göra porrengöring, massera eller att sminka sig på något speciellt sätt.
Smile!
Ny forskning från Tyskland har nu kommit fram till det jag visste hela tiden. Den allra enklaste, billigaste och bästa metoden är att le! Forskningen har också kommit fram till att det är svårare att bedöma åldern på en person som ler. Det påstås dessutom att vi uppfattar dessa leende personer som både yngre, mer positiva och attraktiva. Bara alltså att tacka min stjärna för att jag är en av dem som ler ofta. Dessutom har jag hört att den som ler lär leva längre. "Ett gott skratt förlänger livet", brukar man ju säga och tro mig, jag är nog lite av en expert på att smila upp mig... åtminstone så fort en kamera finns i närheten. Så "smile on my friend!"

anti-age med ansiktslyftning och botox minskar åldrandet och denna föryngringsmedicin ger dig ett ungdomligt utseende.

Fastnade i reklamhögen och hittade...

räknare
besöksräknare
Tittar på en tavla som konstnären Karin Sverenius målat. Ja, jag har den, kanske enligt en del, lite nördiga sidan att jag tycker om konst. I alla de former.Gillar att titta på utställningar, även om det inte blir så ofta nu för tiden. Vet egentligen inte varför jag tycker det är så mysigt att göra det men det är hela grejen liksom.  Ungefär samma känsla som när du är och julhandlar. Alla ljusen och eldarna överallt. Förväntansfulla barn och tomtar som bjuder på glögg och pepparkaka. Det är ungefär den känslan jag får när jag besöker någon konstateljé (fast... nä, julhandlingen vinner, det gör den ju;). Ändå... du strosar omkring där, utan tid och rum. Dricker kaffe och bara låter sig ryckas med in i konstnärens värld.
Nu är jag inte på någon utställning utan får nöja mig med att bläddra i nån broschyr som råkat dimpa ned i min postlåda och där beblandat sig med allehanda reklambroschyrer om allt. Min blick fastnade på denna tavla och likt nån recension jag läser, är jag bara mer än villig att hålla med. Denna konstnär, heter det så, när det handlar om en "hon"? Det kanske det gör, med tanke på att man nuförtiden ska säga "hen" till allt och alla? Hur som helst, konstnären är väldigt duktig på att måla ljusets alla växlingar. Vår, vinter, sommar och höst. Har du tänkt på det? Varje årstid har sitt speciella ljus. Dammet som syns så väl när vårljuset strömmar in genom fönstret, som om det vore mer damm just då. Sensommarljuset som gör himlen alldeles röd...
Han + hon = hen (för dig som inte kan engelska betyder "hen" höna;)
Tavlan jag tittar på just nu föreställer en solvarm klippa i det sneda solljuset. Uppe i den blå himlen flyger ett gång vårystra fiskmåsar. Det är kallt och friskt i luften, kanske bara någon plusgrad men jag riktigt känner i själen att våren är på väg. 
Detta tänker jag på här där jag sitter och drömmer mig bort. Så drar jag mössan över öronen, halsduken omsorgsfullt om min hals och knäpper alla knapparna på min jacka. Det får inte komma in en enda liten millimeter av höstvindar här inte. Nu känner jag mig rustad för att slåss mot alla höstlöv som råkar komma i min väg. Ute viner vinden men i mitt huvud har konstnären lyckats hålla vårvärmen kvar i min kropp. Det är just DET jag gillar med konst. Den gör gott, oavsett vad den förmedlar gör den något enskilt för alla som utsätts för den. I det här fallet, vårkänslor mitt på en snålblåst höstdag som denna.
Visste du att denna tavlan av Rembrantd "kökspigan" från början hette "pojke med ansiktet i handen". Här snackar vi "hen" i allra högsta grad;)

Efter Barbro-kvällen i mitt växthus med BARA flickorna:)

räknare
besöksräknare
Jaha, så har man haft sommarens sedvanliga "Barbro-kväll" i mitt kära växthus. Där sitter vi i ett prunkande hav av rosa, röda, blå och gröna blommor hela natten och skrattar och bara är.
Vad "Barbro" är? Det är ett spel för kvinnor, av kvinnor, om kvinnor. Massor av roliga frågor som gör att medspelarna lär känna varandra på ett HELT annat plan än vad man garanterat gjorde innan. Kan varmt rekommendera spelet. Fast... bara om man är förberedd på att det kan komma både pinsamma och roliga uppdrag/frågor som du måste svara på. Vilket vi såklart gör. Det slutar alltid med att man blir något av följande: Bullmamma, viktig-Petter, Ninja-drake, Karriärskvinna eller Bimbo-Babe. Gissa vad jag alltid blir? Just det... hrmpf;)
Men visst är det roligt med gäng som håller i sig? De där mammagrupperna som man blir tilldelad att vara i av barnmorskan brukar ha en tendens att ebba ut, har jag för mig. Det är ju inte säkert att det "klickar" med de andra. Kanske det är just för att vi i vår mammagrupp är så olika som vi har så roligt. En bidragande orsak är också att vi är så ärliga och det kan man nog bara vara om man känner förtroende för varandra.
Det ekade skratt i ekdungen i natt, vill jag lova. Vid dessa träffar råder totalt mansförbud. Vårt kodord lyder: "What says in the växthus, stays in the växthus!". Ja, lille Malte var dock med till och från så länge han orkade. Han tyckte det var trevligt att se oss mammor slappna av och släppa loss alla skratten. Nyfiken sprang han ut och in innan han och pappa tittade på Mr. Bean långfilen.
Finns ingen pizziera i skogen. Tacka gud för halvfabrikat!
Idag går allt på halvfart, med tanke på att det blev en hel del förtäring igår. Dagen efter blir jag alltid så melankolisk och supersugen på pizza!

Öronmuffar och rosa benvärmare...

räknare
besöksräknare
Tro`t eller ej men jag försöker som de flesta andra att få tid över till att träna. I alla fall några gånger i veckan. Vilket inte är lätt när man har hus, barn och katt. Dels för att jag vill hålla mig i trim men också för att jag tycker att jag har ett "ansvar" för att kunna leva länge så mina barn kan njuta av min blotta närvaro. Fast det finns en tredje punkt också och det är för att jag helt enkelt tycker det är så kul! Det Började med att jag bara tog danspass. 
Någonstans där ute i vimlet kan du hitta mig
Det är "house, hip hop, disco, afrikanst, ja älskar all sorts dans men så fortsatte det med att jag började "lyfta skrot". Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle tycka om det men det gjorde jag.Ett problem dock, om man bortser från att det tar en hiskeligt massa tid, är att det är förgjordat dyrt
Okey, så här kommer jag att se ut sen... eller inte;)
Det blev till att tänka om. Det går faktiskt att träna helt gratis också. Hemma i vardagen. Införskaffade då min fina cykel. Den gjorde jag snabbt om till "min" genom att omsorgsfullt klippa ut små rosa blommor som jag klistrade på. Det tog typ en hel dag. Den blev så fin att jag inte ville använda den när det regnar, vilket det gör mycket såhär på höstens kant. Mina fina blommor kunde ju regna bort då så nu står den fint parkerad i garaget bland all annan bråte. Den får komma fram nästa sommar igen. Har jag då inte pyntat den med riktiga blommor och ställt den lite snyggt i ett hörn av min trädgård, som en prydnad liksom, ska jag överväga att cykla på den lite då och då. 
Den tål att visas igen, säger en stolt cykelägare då;)
Blev till att tänka om... igen. Har hört att folk svänger sig med en ny fras som lyder: "tidlös löpning"!. Det kanske vore något för mig?, tänkte jag. Min filosofi angående detta har tidigare varit:
"Den dagen jag möter en joggare som ler - då ska jag överväga saken".
Att lufsa runt för nöjes skull, det vill väl ingen? Jo, jag nu då. Fast det kanske inte heter att man "joggar", nuförtiden? Det var nog på 80-talet man sa så? Det har en lite småtöntig klang, kan jag tänka. Nej, idag ägnar man sig åt "målmedveten löpning". Allra helst med den senaste utrustningen. Det ska vara:

  • löparskor, helst de där som man ska få fin rumpa av bara man har dem på. Det ska vara någon sorts ergonomisk framfotsgrepp, eller vad det heter har jag hört. 
  • Man ska ha teflonbehandlade byxor i mikrofiber och inte som jag, någon urtvättad jumper (oj, förlåt... man säger nog inte jumper heller, t-shirt menar jag).Nä, det blev till att dra på sig en bylsig tröja. 
Gick förbi hallspegeln på vägen ut och insåg att jag faktiskt såg riktigt "rätt" ut i tiden, ändå. Att mina jogging (förlåt igen... löpnings) - kläder verkligen VAR från 80-talet, behöver ingen veta. 

Rosa öronmuffar
Tittade på mig och insåg att det nog bara var de rosa öronmuffarna kvar, som pricket över i:et. Och de ljusblå benvärmarna. Fast jag skippar nog dem. Älgarna kanske blir rädda för mig om jag liknar en lufsande jul-gran annars.
Så, tjingeling på ett tag. Nu drar den här 80-talstjejen ut i "spåret", som för övrigt består av ett snårig skog. Med närmare eftertanke skulle nog de där benvärmarna komma till hands ändå, så jag inte river mig av lingonriset. 
Stack snabbt in och drog på mig dem. Flickan från småland, med de rätta detaljerna för att se rätt ut i tiden. Med de fina rosa benvärmarna.

Abstinens!!!

räknare
besöksräknare

Sitter här vid mitt köksbord efter en dag bland mina blommor och målande av ytterdörr och trappräcken. Var rätt mysigt faktiskt. Jag kan nästan få någon sorts "abstinens" om jag inte får hålla på att kladda med färg. Så nu när ytterdörren är färdig och jag sitter här och väntar på att färgen ska torka, tänker jag ut nya projekt. 
Dörrmålandet började redan i morse och det blev att hålla på, mörkret till trots.
Funderar... Är du en ”natt” eller ”dag-människa”? Jag kan säga att jag är en typisk "natt". Det kan ibland ta nästan en hel dag , innan jag kommer igång på riktigt. Även om jag är jättetrött på mornarna och säger till mig själv att ”ikväll, då måste jag verkligen lägga mig tidigt!”, blir det att jag ändå sitter där och har tusen  saker jag vill göra när den väl kommer. Det kan handla om allt, kreativiteten är som störst då. Känns som om det inte är något att göra åt. Jag ger upp! Jag är en kvällsmänniska och det med basta.
Jag trodde att sådant gick i arv också för mina två första barn är som jag. Så fick jag då Malte. Han är en morgonmänniska, trots att både Micke och jag är det motsatta. Där sitter vi då på mornarna med två personer vid frukostbordet som ser ut att ha sprungit ett maraton eller något, trötta och surmulna. Medan Malte kvittrande glad sätter fram både filmjölk och annat gott och praddrar på för fulla muggar.
Här en jättetrött mamma och en jättepigg Malte på semestern
Men, det är nu det konstiga kommer. Malte är inte trött på kvällarna heller. Han är aldrig trött! Tänk om en annan hade lite av hans energi, då skulle det allt bli saker gjorda här i hemmet. Fast jag ska inte klaga på mig själv när det gäller det. Jag plockar, städar, fejjar och håller på, även om jag så gör det i sömnen. Är nog lite pedant, det är jag nog. Mår som bäst om det är städat och fint omkring mig, kan inte hjälpa det. Fast jag blir inte sur om det ligger leksaker framme och så. Nä, har det tagit typ en halv dag att bygga ett kloss-slott, då har jag bara inte mage att riva ned det. Det får stå där, så fint mitt i vardagsrummet. Trots att det svajjar farligt varje gång jag har något ärende förbi.
Jag menar: VEM kan rasera ett sånthär bygge som tagit typ en hel dag att tillverka? Inte jag.

Har läst någonstans att man kan påverka sin dygnsrytm. Även om vår inre klocka är stabil, är dygnsrytmen påverkbar, sägs det. Ja, av ljus och mörker, kan jag tänka. Då går det nog att förskjuta den. Så jag skaffade en sådan där lampa, som sakta men säkert blir ljusare och sedan börjar den kvittra med fågelsång. Först lite tyst sedan starkare, ända tills jag vaknar. Rätt skönt faktiskt. Rekomenderas. Bättre än att abrupt väckt av en alarmklocka som gör att man en hetsig rusch slungar sig själv in i duchen och sedan in i bilen med håret på ända.
Nä, fram för fågelsång och mjukstart på mornarna. Ligga där och dra sig. Titta på träden som svajjar sådär mjukt… och gärna somna om igen. Åh, DET är skönt det!