Det gäller att tillgodose sina behov...

räknare
besöksräknare

Doris (katten) är ett enda litet matvrak.
Rätt var det är dyker hennes lilla huvud upp vid bordskanten.
Hon trycker, vrider och försöker allt vad hon kan komma fram till tallriken.
Det är en enda "kamp", vareviga matsituation.

Vi skrattar och tycker hon ser rolig ut, där hon försöker verka oberörd:
"Nä, jag är inte alls ute efter maten. Nähädå, hur så?"

Malte som redan kände sig mätt påpekade att han inte kunde äta mer.
För Doris hade tydligen kommit lite för nära med sin lilla nos.
Hon kunde belåtet slufsa i sig resten på sin matplats på golvet.

Hon vilar på mig nöjt.
Hennes mage är stor som en ballong...
... och hon fiser så jag knappt kan sitta kvar!

Fast vad gör väl det, så länge alla är nöjda och glada.
... och uppenbarligen väldigt mätta!

Din dumma kossa!

räknare
besöksräknare

"Hon äter upp mina Liljor, dumma kossa!", utbrast jag.
Hon tog inget notis om det utan fortsatte lugnt lomma iväg till Dahliorna.
Stannade till vid mitt kaffebord och jag efter... på behörigt avstånd.
Hon verkade tycka det var dåligt att jag inte dukat med de vackraste kaffekopparna.
"Inte varje dag de får så fint besök!", verkade hon tänka.
Hade jag vetat det skulle jag bakat värsta Prinsess-tårtan... visst...
När hon betat klart på Fuschian, verkade hon sätta fart mot våra bilar.
"Det var dåligt med fika på det här stället", tycktes hon tänka.
Då fick Micke fullständig panik!
Han som innan verkade mest sur för att kossan stört oss "mitt i maten".
Han sprang ut med det han hittade på vägen...
"... vilket var en pytteliten flugsmäcka!"
Petuiorna verkar vara något som smakar gott. Om man ska tro på kossan.
Lurade in henne (utan att behöva smälla henne i baken=bra), in till hagen.
Där tyckte vi hon hörde hemma, det tyckte inte hon!

Långtjurig verkade hon också vara , för när vi skulle i affären (typ efter nå´n timma), stod hon fortfarande kvar och glodde lite surt.
Eller är det som ordspråket säger, att kossor är lite "dumma".

Fick fint besök idag...

Tycker om att stå i linne och trosor och stryka kläder en solig sommardag...

räknare
besöksräknare
Kul bild. Om du undrar så ser jag ut så här mest när jag är hemma en ledig dag. Skalar lök, därför kunde jag inte titta ;) 
"Är du en rutinmänniska?"
Eller är du en så´n som kan göra lite "vad som helst, när som helst"?

Hos mig är det mest lite hafsigt.
"Ingen som har tid med någonting, liksom."

Visst är jag nog lite pedant av mig, fast bara på ytan.
Alltid rent och snyggt i mitt hem (mår verkligen inte bra om det är stökigt och skitigt runt mig) men...
det är inte mat på fasta tider och inga strukna lakan.

Därför städar jag mest hela tiden.
"Om jag ska till toan, passar jag på att plocka upp legobitar!"
Putsar spegeln och badkaret efter jag duschat.
"Känner du igen dig?".
Vill vara en "hemma-mamma". Hur mycket "2000-tal" andas det då?
Om jag tänker efter så är jag nog lite av en rutinmänniska i alla fall.
Ju bättre ordning på allt, desto mer harmonisk blir jag.
Tycker jag om att stå i trosor och linne och stryka kläder en solig sommardag.
Lyssna på någon dålig gammal låt på radion.
Hänga upp kläder på min torkvinda.
Kanske har ett bröd i ugnen som vi ska fika på till tre-kaffet.

Plocka äpplen och göra saft som jag har egna små söta etiketter på.
"Vara en mamma som är hemma!".

Hur mycket 2000-tal känns det som då?
Jag lever nog i fel årtionde, tror jag.

Sju sorters blommor under kudden. Glad Midsommar till Dig!

räknare
besöksräknare

"Midsommar!", vad säger det ordet dig?

För mig är det en ljus tid... även om den svenska sommaren bjuder på en hel del regn.
Glada barn och lek i ladan, hör ju till.

Midsommar är glada barn, dans och lek.
Tänker också på all blomsterprakt som stundar bakom hörnet.

Det är så jag ser på just denna högtid.
När jag inte snorvlar, nyser och snyter mig!
Denna allergi alltså, blir trött och uttorkad.

Ändå kan jag inte låta bli att njuta just nu och sätter alla blommor i håret.
Trotsar allergin, lägger sju sorters blomsterprakt under kudden och drömmer fiina drömmar.

"Varför gjorde vi inte just denna dag till vår nationaldag?"

Säg den som inte firar Midsommar?
Inte vet jag många som låter den gå förbi utan att äta en bit sill.
Ta en nubbe eller två.

Det är i alla fall en fin inledning på sommaren.
Glad Midsommar på Dig!
Jordgubbstårtan är ett "måste" på just denna dag, eller hur?


Låter mina tankar vandra fritt...

räknare
besöksräknare
"Det finns en plats där allt är vackert!"

Där bor drömmar och alla tankarna får vandra fritt.
Precis som de själva vill.

Det landet besöker jag ofta och gärna.
Bara att sluta sina ögon och låta fantasin ha sin gång.
Där besöker jag mitt innersta,
Träffar både på både tårar, skatt och för att inte tala om hopp.
Utan det skulle världen gå under.

Det är min alldeles egna lilla ö. 
Någonstans i ett hav som inte finns.

"Var har du din fristad?".

Jag blir farlig!

räknare
besöksräknare
Jag + blomster = sant!

Har klätt om och målat stolarna i växthuset. Fina va?
Går med penseln och liksom riktigt letar efter saker som behöver sig en omgång.
Jag blir farlig när man sätter en pensel i min hand.
Eller något annat verktyg för allan del, vad som helst.
Har alltid tyckt om att jobba med händerna.
Måla, skriva, pyssla eller så blommor.

Det är en särskilt känsla att sitta på sina egenhändigt målade stolar.
Köpte dem på nå´n loppis jag råkade köra förbi en varm sommardag.
Sedan dess har de ändrat skepnad ett antal gånger.

Jag kan plötsligt tvärbromsa för att jag i ögonvrån råkat se nån vacker blomma jag måste ha.
Eller en sten som passar i mitt stenparti.

Älskar det där gamla som betyder något.
Vad det nu än må vara.

Precis som blommorna.
De har sitt eget språk och vet du vad?
"Jag kan det och du med... om du bara ger dem tid att prata".

Det är väl egentligen det enda viktiga du har såhär i semestertider, eller hur?
Tid - att verkligen finnas och känna att du lever.

Jag ska i alla fall sitta på mina stolar i mitt växthus hela semestern.
 Drick kaffe smaksatt av nå´n trevlig smak.
Njuta av mina vackra blomster och kossorna i hagen.
Kanske med en kattunge i knät på kvällen och höra syrsorna sjunga.

"Ja, det är vad jag ska göra... och du då?"


Det är så skönt när skruvstädet lossnar!

räknare
besöksräknare






"Det är så skönt när skruvstädet lossar runt mig!".

Har jag ett överj-vligt bekräftelsebehov.
Det har alltid varit så, på gott och på ont.
Alltid oerhört tillgänglig, glad och ofta för snäll.

Fast det finns stunder då jag släpper fram henne, den riktiga Nillan.
Såklart är hon en snäll och glad människa också (inget skryt;).
Fast hon behöver inte bli omtyckt i vareviga lilla sekund av livet.

Då lutar jag mig tillbaka och andas..
Det yttre som andra tror är jag, får vila.
Min så kallade "uppvisning" av mig själv.

Här sitter jag i min kohage med kaffekoppen i handen.
Kossorna trängs för att få vara mitt sällskap för dagen.
Det är trevligt när nån vill umgås även då, när jag sitter här avskalad och ren.

... även om det bara är kossor som visar sin uppskattning;)

När jag skilde mig...

räknare
besöksräknare
Dagen efter min jobbhelg sluter jag in mig i min egna lilla "bubbla". Tänker på allt från små till de stora... tyck och tänk till om du vill.
Vi måste tillåta oss göra saker i vår egen takt.
Även i det "lilla" fast det är ännu mer påtagligt när det gäller stora saker, som att sörja.

Du kan t ex. aldrig skynda på ett sorgearbete.
Det måste få ta den tid det tar och det finns ingen "manual" för hur det kan se ut.
Det finns lika många sätt som det finns olika människor.

När jag skilde mig (för länge sedan nu), fick jag något som kunde liknas vid sorg.
För att det inte blev som det var tänkt, liksom.

Det är klart att när jag i efterhand tänker på det, borde jag tagit itu med min sorg för länge sen.
Inte gått och burit på det väldigt tunga "bagaget" så länge själv.
Men jag var tvungen att bli mogen för det och det fick ta sin tid.

Självklart kan vi hjälpa varandra att få fram våra känslor i ljuset.
Fast vi kan aldrig bestämma när det är dags för någon annan att ta itu med svåra upplevelser.
Det arbetet måste få ske i sin takt.

Sen, när en tung sten är lyft...

... först då kan du ta tag i nästa.

Riktiga män!

räknare
besöksräknare

Tänk om vi kunnat välja vilket år-tionde vi ville leva i, vilket hade du valt?
Jag hade lätt valt den tiden du ser på bilden.
Vet inte varför men jag får en så´n kick av sand, sten och doften av hästar.
För att inte tala om alla Cowboys!
"Där snackar vi om riktiga män!" (liten förlägen smiley här).

Jag var dock lite nervös!

räknare
besöksräknare

Husdjursdagar på Maltes skola.
Det var hund, katt, kaniner och en häst.
Plus en get som hette Getrud.

Idag var det vår Boaormen Moas tur.
Jag var dock lite nervös!
Hur skulle hon emottagas tro?

När påslakanet hon färdats i öppnades, befarade jag det värsta.
Ett enda stort hejdundrande:
"IIIiiiiiii, en ORM!!!", från alla barnen.



"Icke sa Nicke", det blev snarare kommentarer som:
"Åååååhhh, vad söööt hon é!!!"

Efter tusen frågor som vad hon äter, gör, bor och:
"Har hon verkligen lungor, hjärta och ett skelett som vi?"
Då var det dags för att ställa sig i kö för att hålla, klämma och känna.
Den allra gladaste minen kom från en flicka.
Hon stod blick stilla och tittade rakt in i kameran:
"Tänk att jag verkligen håller i en orm. Tänk att jag gör det!".

Mitt råd om du är rädd för något är att:
"Utsätt dig själv för det! Igen och igen och igen.".

Det har jag gjort, och jag kan säga att det funkar.
Idag är Moa och jag "bundisar".
"Jag har en Boa Constriktor. Tänk att jag har det!".

Jag tillhör ett litet och udda folkslag.

räknare
besöksräknare

 Jag tillhör ett litet och udda folkslag.
Det heter "Solfolket"!
Det är vi som får blommorna att blomma (ja, Ida är en av oss).
Det är vi som skapar fred på jorden.
Hur då?
Simpelt: genom att le.
"Är du glad och lycklig, blir de du möter också det!".
För hur underligt det än kan låta så smittar det av sig.

Har ofta fått höra att jag borde "komma ned på jorden", vara lite mer realistisk.
Fast... det går bara inte.
Jag har prövat men optimisten inom mig tar över ändå.

Om du ser någon av oss som sprider glädje varthän vi går.
Då kan du "slå dig i backen" på att det är en utav oss.
Har du någon i din närhet som passar in på den beskrivningen?

Btw: Einsten sa att fantasi är viktigare än kunskap.
Just bara för att den aldrig är begränsad, den kan få dig hur långt som helst.

Om du saknar fantasi, kan jag se det i dina ögon.
Då ser du på mej med en tom blick.
Munnen öppen som en liten fågelholk, du förstår absolut ingenting av vad jag sagt.
"Solfolket".
Smaka på ordet.
Det smakar glass.
Luktar sommar.



Jag njuter av...

räknare
besöksräknare

Du blommade några dagar.
Det är då du låter oss njuta av dig.
Din färg, form och framförallt doft.
Efter dig  tar andra vackra över.

För några dagar är du "drottningen" i min trädgård.
Du har blivit "kyss" av solen och smekt av vinden.

Naturens lag är vacker och underlig, inget vi rår över.
Det enda vi kan göra är att luta oss tillbaka och se på, vilket vi lätt glömmer bort.
Vi irrar runt med vardagens bekymmer.

Fast när jag går förbi dig gör du dig påmind.

...och jag njuter, även om jag idag får göra det med jackan på.

Det vackraste jag sett...

räknare
besöksräknare

När min mellanson var fyra fick han glasögon.
Det var ett av de där ögonblicken jag minns så väl.

Optikern satte glasögonen på hans lilla näsa och hans ögon blev stora som "tefat".
Plötsligt kunde han se världen!

Vägen hem den dagen tog mycket lång tid.
Han gjorde en upptäcktsresa med mig på ett sätt jag aldrig tittat på världen förut.
Han undersökte precis allt!
Tittade på barken på trädet, snigeln på marken.
På cafét tog han den största glassen han kunde.
Vi satt där, skrattade och han sa att det var den "vackraste" glass han sett.

Povel Ramel skrev en gång:
"Det är de små, små detaljerna som gör det. Varenda kugge är viktig i maskineriet".

Det är precis så det är!
En av de allra viktigaste detaljerna lärde han mig, den där dag.
Nämligen att kunna se det vackra!

Den där vackra snigeln på vägen hem, den söta tanten i busshålls-kuren.
Eller den vackraste gröna Pistage-glassen, som glittrar som smaragder i solskenet...

... om du tittar väldigt nära och noga, kan de se det då?
Felix och jag "upptäcker" världen;)


Idag är det sol i Ekdungen.

räknare
besöksräknare

Idag är det sol i Ekdungen.
Går mest runt och "kommunicerar"  med mina växter och djur.
Pratar med mina älskade Mårbackapelargoner.
De säger att de har det varmt och skönt i växthuset.
Barnen springer omkring och skvätter vatten på varandra.
De  vill ha saft och bullar.
När sommaren äntligen kommit känns livet lite lättare att leva.