finest.se/nillawallette

Läs hela inlägget på min nya blogg: finest.se/nillawallette


Bloggen är flyttad till finest. se. Välkommen in där: http://finest.se/nillawallette/




Fem saker du inte visste om mig.


Fem saker du inte visste om mig:

1. Jag slickar av mina chips när jag äter dem och lägger dem i en skål jämte mig. Mina övriga familjemedlemmar löper därför stor risk att råka få chips som smakar väldigt lite sen (sorry.. jag vet men.. ;) )

2. Jag lägger alltid toalettpapper på köpepizzan för jag tycker det är så hiskeligt mycket fett när man köper den på pizzerian. Här löper mina familjemedlemmar stor risk att skämmas för sin gamla mor och det resulterar oftast i att jag inte blir bjuden på pizza längre.

3. Varannan dag så hänger jag ut täcken och kuddar för vädring men eftersom jag är så glömsk brukar jag glömma bort att de hänger där i ur och skur. Vilket får till följd att mina familjemedlemmar ofta får sova i blöta och kalla sängkläder.

4. Ett av det roligaste jag vet är att måla och jag kan få riktig abstinens om jag ser en pensel. Då brukar jag gå runt och leta efter saker jag kan kladda ned och är helt livsfarlig om man sätter en sådan i min hand. Det kan få till följd att till och med stenarna i min trädgård blir både vita, rosa eller blå. Om jag inte hittar något annat att kladda på, passa dig för mig då ;) 

5. Tycker är roligt är att pyssla med barnen. Då brukar jag göra fina inbjudningskort som jag är så stolt över och sänder glatt iväg för att visa dem. Det är först när jag sänt dem som jag inser att jag måste ha kalaset också. Brukar dessutom glömma att skriva vilken tid och dag som inbjudan gäller. Folk brukar svara att de gärna kommer men när är det?

Grattis Fredrik - årets Farmare 2016

Ett stort GRATTIS till dig Fredrik.

Årets Farmare 2016!

När Fredrik har svarat rätt på den sista frågan skriker Paolo högt:
”Årets Farmare 2016; Fredrik!”. Vi alla jublar och applåderar. 
”Ni kan komma ned och gratulera vinnaren!” fortsätter Paolo skrika till oss där vi sitter på läktaren ovanför Tinget och vi alla rusar nedför den branta lilla trappan. Där öppnar någon en champagne-flaska och sprutar det rakt över oss alla deltagare. Jag får lite i ögat men det gör mig ingenting. Lyckan är total. Nu är spelet äntligen över och även om det är Fredrik som blir årets Farmare känner vi oss alla som vinnare på sätt och vis. 

En kamera som åker på en mekanisk arm uppe på taket rullas mot Paolo alltmedan han säger:
”Vill DU vara med i nästa års Farmen så gå in på Tv4.se och ansök. Det kan vara du som står här nästa gång!”. Jag skrattar rakt in i kameran och det slår mig än en gång att jag är en av de över 7000 sökande som blivit antagen till detta äventyr. Jag undrar än idag varför? Är så evigt tacksam för att just jag fick göra denna resa.

På kvällen ska vi ha finalfest.Vi blir  visade in i en lada där festen ska vara. Utanför hänger det en massa bilder av oss Farmare och det känns fullständigt overkligt att se dem. Jag känner igen varenda bild och vet exakt när de tagit korten men det är som om det ändå inte är jag på bilderna. Det är en fullständigt absurd känsla. Vad som slår mig är att jag faktiskt ser lycklig ut på korten även om jag vet att jag inte alltid varit det under min tid på Farmen. Jag inser plötsligt att jag har varit lycklig den mesta av tiden där inne ändå. Jag ler medan jag känner hur bubblet i glaset gör sig påmind i min hjärna.

Gutta är också med på festen nu. Han har med sina två små hundar och jag småpratar med honom där han står och grillar kött till oss alla. Det känns konstigt att prata med honom utanför Farmen. Han är en vanlig man, någon som jag känner väl men ändå inte. Jag behöver inte längre vara rädd för att han ska ge mig straff för något. Vi skrattar och skålar. Jag pratar med alla, de flesta vet jag inte ens vilka de är men alla verkar känna mig. 

Vi får se en liten förhandsvisning av  Farmen-programmen. Jag ser mig själv på den stora skärmen, det känns lustigt och jag hör mig själv säga i programmet:
”Jag är orolig över vad det är för människor som ska tåga in på Farmen med mig?”, på bredaste Småländska.  Jag minns det som om det var igår trots att det var för länge sedan jag satt där på synken och sa just de orden. Ändå känns det som om det är någon annan tjej som sitter där och säger det.  
”Det är overkligt att se, det är jag men ändå inte!”, viskar jag till en från kamerateamet som sitter bredvid mig och han skrattar tillbaks mot mig. 

Börjar genast skriva ned allt som jag minns i detalj när jag kommer hem, precis så som jag minns det för att du ska få läsa min bok senare och förhoppningsvis förstå ett och annat lite bättre. 








Återförening på Farmen 2016


Än en gång står jag på perrongen och väntar på att tåget ska komma och ta mig till Skillingaryd, fast denna gång behöver jag inte vara nervös inför tävlingen längre. Förra gången hade jag inte vetat vad som väntade mig eller vilka människor som jag skulle komma att lära känna? Denna gång är jag lugn inför det, dock är jag lite orolig just därför att jag nu vet exakt vilka personer jag ska komma att träffa. Både de människor jag tycker mer om men även de som jag kommit sämre överens med på Farmen. 

Jag kliver upp på tåget och hör plötsligt hur någon ropar inifrån kupén:
”Men, Nilla! Vad gör du här? Jag trodde du hade en säker plats in i finalen? Vad har hänt?”. Jag sätter mig ner mitt emot de andra. Där sitter Palle, Gunvor, Sara-Marie och Sofie. Jag förklarar så gott jag kan vad som hänt på gården efter att de åkt hem och de skrattar åt mina bravader. De kramar om mig allihop och jag känner mig lite lugnare. Alla konflikter som varit på Farmen tidigare känns nu helt borta. Det har varit ett spel och det är vi alla medvetna om. Vi deltagare är dock de enda personerna som kan veta exakt vad vi gått igenom och nu har vi bara varandra att stötta oss emot. Det är som om vi har en tyst överenskommelse om att vi ska göra det, vad som än händer när programmet väl senare kommer att sändas på tv.

Det slår mig hur annorlunda mina Farmen-kompisar ser ut härute i den riktiga världen. Gunvor är sminkad och Sara-Mari ser ut som om hon stigit rakt ur en sextiotalsfilm. Sofie ser ut som en snäll liten flicka och Palle har snälla bruna ögon som plirande tittar tillbaks på mig. Allt vi varit med om är som bortblåst nu samtidigt som det känns som vi känner varandra på ett väldigt djupt plan. Vi har varit tillsammans på en plats där vi lärt känna alla våra svagheter men vi gillar varandra ändå. Tänk vad vi varit med om tänker jag tyst och begrundar dem i smyg. Det var ju nyss vi gick där i skogen på väg till detta äventyr. Gunvor tar upp en Champagne-flaska på tåget och vi skålar i plastmuggar. De andra som sitter där med mig har varit hemma en lång tid och verkar ha vant sig vid livet utanför Farmen men jag känner mig fortfarande så ovan. Jag vet inte vilket som känns mest lyxigt, Champagnen eller plastmuggen? Jag har inte hållit i en sådan på två månader.

Min "nya" karriär efter Farmen 2016

Så var man med i Expressen igen. Tycker bara det är så kul att få bli uppmärksammad och du ska veta att det glädjer mig att så många verkar vilja lyssna på den musik som vi gör. Kram Nilla



Och såhär kan man läsa (om man vill):
"Pernilla Wallette har lämnat "Farmen" - nu fokuserar hon fullt ut på sin musikaliska karriär i stället.
Tillsammans med maken driver hon bandet Wiwa.
– Det är jättemycket folk som river och sliter i oss, säger hon.Pernilla Wallette åkte ur TV4:s "Farmen" efter att ha kallats den sämsta storbonden någonsin av Gutta Andersson.
Nu satsar hon fullt ut på sin karriär som sångerska i duon Wiwa. Tillsammans med maken Micke Winton spelar hon in ambitiösa musikvideos och covers på populära låtar.
– Vi har sysslat med musik hela vårt liv. Jag och min gubbe träffades genom musiken och hela vår övervåning har vi gjort om till studio. Vi spelar in låtar och musikvideos, det är hela vårt liv, säger Pernilla Wallette.
Låtarna i musikvideorna är ofta covers på låtar med djupa budskap som de illustrerar med bilder på Pernilla, men de skriver också eget material.

 Pernilla Wallette: "Bara positivt"
Den före detta "Farmen"-deltagaren säger att intresset är stort kring hennes musikvideos.
– Det är jättemycket folk som river och sliter i oss när det gäller det faktiskt, det är jättekul. Det är bara positivt.

 Skriver bok om TV4:s "Farmen"
Samtidigt arbetar Pernilla Wallette just nu på en bok om tiden i "Farmen". I den kommer hon avslöja allt det tittarna inte fick se.
– Jag skriver lite hemligheter, säger hon och fortsätter:
– Jag ska berätta hur det gick till bakom kamerorna, jag berättar om allt som hände från det att jag steg in där till att jag gick ut.

 Följ Expressen Nöje på Facebook - där kan du kommentera och diskutera våra artiklar.

Jag är en virrhöna med hjärtat på rätta stället - Farmen 2016

Ja... så var min tid på Farmen över för den här omgången och vet du vad? Jag har sprängt mina egna barriärer med råge. Jag förstår emellertid att det är i princip omöjligt för andra utifrån att förstå men det är faktiskt helt sant. Jag gick in på Farmen under premisser som var allt annat än bra och jag trodde aldrig att jag skulle klara mig mer än en vecka och här är jag nu. Jag har klarat mig till allra sista veckan och det är för mig helt ofattbart på många plan. Jag har även lyckats med konststycket att bli den sämsta Storbonden i Farmens historia. Ja, det är inte illa det, alla sätt är ju bra utom de dåliga sägs det ;) 
Såhär skriver de på Farmens Facebook-sida:
Efter den mest oväntade tvekampen hittills i Farmen blev det Pernilla som snubblade på målsnöret. Nu vill hon skicka en väldigt personlig hälsning till alla sina Farmar-vänner och alla andra som följt hennes resa. Skicka all er kärlek till Pernilla som tack för hennes tid på Farmen. Se hela klippet här: https://www.facebook.com/Farmentv4/videos/1057998370930917/
Smiley heart

Sämsta Storbonden i Farmens historia.


Och här kommer ett litet blogginlägg för dig som är intresserad av att höra vad människan Pernilla känner och inte enbart går efter vad tv visar upp för en karaktär av mig:

Hjäälp!!! Jisses, vad folk häver ur sig ute på näteet!!! Jag vill verkligen inte skylla ifrån mig på något sätt utan står mitt kast men vet inte riktigt hur jag ska bemöta alla hårda ord på farmens Facebook-sida: https://www.facebook.com/Farmentv4/ Väljer att ligga lågt för jag vet i ärlighetens namn inte vad jag ska göra annars? Jaja... får försöka ta på mig pansar-skalet men lite jobbigt känns det faktiskt... Jag vet hur vi på Farmen kände just nu, vi alla stod bakom beslutet att strejka men det jag som är Storbonde som får ta huvudansvaret för det. VI pratade ihop oss och om jag är vek, feg eller kalla det vad ni vill, det må så vara. Vad jag däremot är väldigt ledsen för just nu är att det är så hårda ord därute på nätet emot mig. Jag känner att jag inte förtjänar det. Du kan tycka precis som du vill och jag kan förstå om du tycker det är fel av mig att besluta om strejken men snälla... jag ber er att inte spy galla över hur jag är som person! Kram till alla som förstår att det är tv med målet att både underhålla och uppröra på samma gång :)

Farmen 2016 närmar sig sitt slut...


Nu närmar sig finalveckan på Farmen. Detta har varit en framgångshistoria för mig och tänker att det då passar utmärkt att presentera den av våra låtar som rönt mest framgång. 1,1 miljoner visningar på Tuben, Grattis Lucy! Låten handlar om en kvinna i sina bästa åt som inser att livet inte kommer att vara för evigt. Allt vi drömt om kommer kanske inte att bli verklighet. Jag kan faktiskt känna igen mig själv mycket i Lucy i sången och jag tror att många andra med mig, både killar och tjejer i alla åldrar kan förstå känslan jag försöker förmedla. Hoppas du tycker om den och förstår vad jag menar.
Kram Nilla. Se musikvideon: https://www.youtube.com/watch?v=dFbThKLLq9k

Smiley heart

Så var vi bara fem kvar i Farmen 2016

Se alla vi som är kvar nu den allra sista veckan här:

Så var vi bara fem kvar  i tävlingen. Jag vaknar denna morgon efter att ha sovit jättedåligt. Det känns som om det bara vore en dröm att Micke har varit här på gården och hälsat på mig. Jag går omkring resten av dagen och nästan låtsas som om jag är någon helt annan, som ett sätt för mig att orka härda ut den här sista tiden. Det slutar ändå med att jag blir mig själv, för allt kommer i kapp en. Det gör det alltid tillslut tänker jag och ger upp att försöka vara någon som jag inte är. Just nu är jag bara ledsen och det är ingen idé att försöka spela något annat. 
Jag ältar mina tankar och de verkar nu bara irra runt i huvudet på mig. Jag längtar hem men vill ändå stanna. Har jag klarat mig så här långt måste jag löpa linan ut. Mina tankar irrar också omkring i mitt huvud för idag är det dags för mig att göra ett stort val. Jag ska, som Storbonde denna sista vecka välja en förste-kämpe till Tinget. Den som nu kommer att bli vald så här sent i tävlingen kommer inte att bli glad på mig. Det vet jag. 
Vem ska jag ge dödsdomen till, tänker jag? Den sista veckan på Farmen börjar lida mot sitt slut och jag våndas över beslutet. Personen kanske kommer att känna det som om hon eller han faller på mållinjen, så går mina tankar nu. Det ligger inte i min natur att behöva göra någon ledsen men nu är jag alltså tvungen till det, dessutom är jag god vän med dem allihop som är kvar på Farmen. Vi har sakta men säkert blivit färre och färre deltagare här. Nu består vår lilla familj endast av fem personer. Eftersom vi har kommit varandra väldigt nära är detta det svåraste valet jag någonsin har behövt göra här i tävlingen. 
Nu skulle jag egentligen ha fått ny energi ifrån att min Micke varit här men det har blivit helt tvärtom. Min hemlängtan har vuxit sig jättestor och jag tycker mest det är jobbigt med både alla mina trötta medtävlande kumpaner som inte vill jobba och att jag nu måste göra någon jag faktiskt gillar så besviken. 
Kram n



Farmen 2016: därför kommer min ledarstil skilja sig från de tid...

Nu är det jag som är Storbonde i Farmen 2016 och jag kommer att ha en något annorlunda strategi för min ledarstil än vad de övriga har haft. Varför? Jo, för att nu är alla deltagarna så trötta och det är inte lätt att få dem att arbeta överhuvudtaget. Jag har redan en säkrad plats i finalen så jag bestämde tillsammans med de andra att vi skulle njuta av vår sista tid tillsammans på gården i stället för att göra så att vi fick en eventuell belöning. Självklart skulle vi sköta djuren, det var det inte på tal om men vi bestämde att ta eventuella straff gemensamt som en grupp.
Jag kan berätta att jag i detta läget var så trött, så trött. Jag hade en hemlängtan av inte denna värld och jag hade varit ifrån mina nära och kära en hel sommar. Därför ber jag er att ha det i åtanke när ni ser mig där på Farmen nu. Här berättar jag på tv4 Farmens Facebook-sida om hur jag känner mig just nu och varför jag är som jag är i mitt ledarskap. Kolla jättegärna om du är intresserad: https://www.facebook.com/Farmentv4/


Vår egna kärleks-sång på Farmen 2016

Vilken känsla när jag efter en hel sommar äntligen fick träffa min man Micke som kom på besök på Farmen. Inget kan väl passa så bra som vår egen kärlekssång "A beautiful lovesong". I morgon blir det en ny videoblogg och under tiden kan du även följa mig på facebook om du vill prata med mig: https://www.facebook.com/profile.php?id=100010875422465, kram n

Se hela musikvideon här: https://www.youtube.com/watch?v=47HdJ-tCG-w
Från vår egen kärleks-sång

Jag - Storbonde i Farmen 2016. Helt ofattbart för mig!




Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag ens skulle vara kvar på Farmen så här länge. Jag förklarar i min bok varför senare... men jag trodde att jag skulle vara där högst en vecka (faktiskt sant).

Jag trodde jag hörde fel! kan det verkligen vara sant?

Kändes nästan för bra för att vara sant.

”Den vi väljer till ny Storbonde är en tjej. Vad som kännetecknar henne är hennes vackra lilla rumpa, fina byst och någon som alltid är snygg i håret!”. Jag tänker genast att det måste vara Lina de skriver om. Jag är helt övertygad om detta, att jag ska bli Storbonde är inget jag har haft i åtanke en enda gång hittills i tävlingen. Jag tror i ärlighetens namn aldrig att det ska ske och håret, det har jag ju inte tvättat på snart två månader. Visst, jag vet att killarna tycker om mig men tänker att de tycker nog jag är så pass vimsig att de inte tror jag ska reda ut att vara Storbonde. Det är min stora övertygelse. Paolo fortsätter att läsa:
”Den härliga person vi väljer är…. Wait for it…. Wait for it…”.  Sedan släpper han bomben:
“Pernilla!”. Jag fattar ingenting?
”Sa Paolo just sagt mitt namn?”, säger jag högt, precis som om Paolo inte var där och kunde höra mig. Jag står som förlamad och bara gapar. Det konstiga är att de andra deltagarna inte alls verkar bli förvånade. Jag förstår med ens att mina kompisar visst har högre tankar om mig än vad jag själv någonsin har kunnat ana? Det enda jag tillslut kan få fram är ett stötvis:
”Va! Vad sa du? Jag! Va?”. Tror jag säger det tio gånger på rad och alla skrattar.
”Men… tack!”, får jag tillslut fram och niger som en liten flicka. Känner hur det bubblar av glädje i min kropp.
Det har blivit min tur att bli Storbonde! Den glädjen blir dock inte långvarig för helt plötsligt slår Paolo bort den lika snabbt genom att han förklarar att det är ett krux med det hela. Det finns nämligen en till som är vald som kandidat för Storbonde denna vecka och det visar sig vara Camilla. De övriga deltagarna på gården ska nu direkt välja vem av oss två som de vill ha som Storbonde genom att ställa sig bakom den de väljer. Jag känner det plötsligt som när jag gick på lågstadiet och vi skulle välja vilket lag vi ville tillhöra på gympan. Jag tänker att ingen kommer att ställa sig bakom mig, säkerligen väljer de Camilla allihop. De tycker nog att hon är mer lämpad som Storbonde än jag. Döm därför av min förvåning när nästan alla ställer sig bakom mig!
Det känns dock fortfarande som om jag gått tillbaks i tiden och känner det som om jag vore sexton år igen. Då jag hade fräknar och långt hår i flätor. Det var inte många som verkligen såg mig och var mina vänner då men det fanns några få. De kompisar jag får här inne på Farmen känns på något lustigt sätt liksom som de vänner jag hade då. De är få men innerliga tänker jag och de verkar faktiskt som de ser mig!
Det ömmar i bröstet på mig när jag tittar på dem där de står och ler emot mig, deras nya Storbonde. Hädanefter är det som om jag lagrar mina äventyr jag är med om här inne på Farmen på hög inne i mitt huvud. Jag vill senare skriva ned allt jag är med om, både det jobbiga men även det härliga. Jag är i stunden överlycklig.



Kräftskiva på Farmen 2016

Livet på Farmen är rätt så bra just nu. Mat har vi i och med att vi slaktade igen...
Verkar dock aldrig riktigt vänja mig vid när vi skjuter den söta lilla grisen...
Kräftskivan på Farmen var jättehärlig. Som det ska vara, med goda vänners lag och härliga skratt som förlänger livet. Lite får man bjuda på tycker jag och det försökte Nina och jag att göra i och med vår lilla sång och dans-uppvisning. Hoppas det gick hem hos alla ;) 
Vi har det rätt gott trots allt på Farmen just nu tycker jag. Mat har vi i och med våra slakter vi gjort. Vill ändå påpeka att även ifall det verkar som om vi i tv äter en hiskeligt massa så är faktiskt inte sanningen riktigt så. Vi äter frukost, dvs. vår Farmar-gröt sedan blir det middag och då försöker vi få in lite kött och potatis och till kvällen blir det gröt eller välling. Mer än så är det inte men i tv ser det ut som om vi äter hur mycket som helst. Ägg och fisk har vi dock eftersom hönsen värper på bra och sjön är full av fisk, fast arbeten på gården har vi också och konflikter lite till och från. Även om de inte är lika många nu som det var tidigare i tävlingen, dessutom känner vi deltagare nu varandra så pass bra att vi respekterar var och en på ett helt annat sätt än tidigare. Vi vet lite hur vi kommer att reagera på olika situationer och livet går sakta men säkert sin stilla gång här på Farmen.

Till kvällen på vår kräftskiva sjunger vi och äter kräftor i solen som sakta går ned från skyn. Vi skrattar och har det så trevlig. Vi tar ut vardagsrumsbordet till vår trädgård och sitter under äppelträdet. Det känns som en liten vilopaus från tävlingen. Ja, det är en härlig tid på Farmen just nu känns det som. En kväll som alla andra fast ändå inte tänker vi där vi sitter tillsammans och bara trivs. Jag och Nina gör ett litet sång och dans-nummer vilket jag tror uppskattas av våra kompisar. Det hoppas jag i alla fall, lite får man bjuda på sig själv. Vi somnar gott i våra halmsängar efter festen.

Kram nilla 

Time Flies...

Oj vad tiden har flugit i väg på Farmen. Passar på att presentera en annan av våra musikvideos... också en cover med det passande namnet "Time Flies"

Kände mig ratad av Sofie - Farmen 2016




Sofie verkar inte tycka om mig alls och jag är faktiskt ledsen för det. Jag vill att vi alla ska må så bra som möjligt här på gården. Jag förstår emellertid hur Fredrik har tänkt i och med att han nu väljer han Sofie till förste-kämpe tillsammans med Nina. Han måste ju välja någon och det får bli "Sörgårdarna", vi andra är ett mer sammansvetsat gäng eftersom vi varit tillsammans på gården en längre tid än dem. Nina verkar ta det bra men Sofie verkar dock ta det väldigt hårt. Jag och hon har fortfarande inte någon hjärtlig relation och jag befarar att hon har lyssnat för mycket på vad Sara-Mari sagt om mig. Sofie har dessutom tyckt att jag var fånig som började gråta när jag blev vald som andre-kämpe tidigare. Jag är däremot inte långsint av mig så jag går efter Sofie upp på övervåningen eftersom jag ser hur ledsen hon blir. Däruppe gör jag som jag brukar när någon på Farmen är ledsen, jag försöker visa min medmänsklighet. Jag slår ut mina armar och tänker ge henne en kram. Då gör hon något jag inte alls har förväntat mig! Hon slår bara bort min gest! Jag känner mig dum, just för att kamerorna filmar allt. Annars är det aldrig något jag bryr mig om, inte ens om jag gråter framför teamen när de filmar mig fast just denna gest reagerar jag starkt på. Kanhända att det inte var menat så, hon ville kanske bara visa sig stark? Nu tänker jag emellertid visa henne att jag faktiskt bryr mig om henne ändå trots att hon avvisar mig på detta sätt. Om hon nu ratar min gest väljer jag att ta det för vad det är. 

Jag ville att alla skulle vara vän med alla!

Videoblogg nederst på sidan om du vill se ;) 
Jösses vad både positiv och negativ kritik jag får på nätet. Ja, om du bara kollar på vad tv4 har för rubrik på inlägget på sin sida, då kan du ju tolka det på ett helt missanpassat vis. ALLA som känner mig personligen VET att jag inget hellre i världen vill än att alla ska vara vänner med alla, så den där rubriken... ja, den är så långt ifrån jag man någonsin kan komma. Sanna mina ord där, men visst vill du tolka det på något annat sätt kan jag inte göra något åt saken. Annars så lägger jag ut en lite längre videobloggs-hälsning för alla er som tycker det är roligt att följa mina bravader där på Farmen, ni andra kan ju låta bli att kolla istället tycker jag. 
Kram från en något missuppfattad Nilla som bara ville att alla skulle vara kompisar med alla där på gården. Sedan hade jag ju min taktik men det är ju en helt annan historia, som för övrigt också gick ut på att vara vän med alla. 
Ps. en liten förklaring: The-stunden i hagen var ett initiativ till god gemenskap, inte för att vara otrevlig alltså... hur någon nu kan tolka det som något fult, ja den personen skulle inte jag vilja bjuda på fika i alla fall. Så tjingeling så länge och kram och tack till alla ni som stödjer mig därute i vimlet :) 
Se hela videobloggen om du har lust här:

Om när det känns som man ska gå i tusen bitar, om och om igen...

NY MUSIKVIDEO! Medan livet på Farmen går vidare tänkte jag passa på att bjuda på vår senaste musikvideo. Handlingen i denna är tragiskt nog en verklighet för många. Jag och min man Micke har gjort vår egen tolkning av "Heading for a fall".

Den handlar om hur det kan kännas när man blir sviken. Hur ont det gör och vad man är villig att göra för att det ska bli som "vanligt" igen... Men också den evinnerliga frågan om "Varför"? Hur kunde det bli så här och vad det jag som gjorde något fel? Om att jämföra sig med den andra kvinnan och ja, den hemska smärtan som bränner i ens inre när något sådant här händer. Tolka fritt om du skulle orka kolla, kram nilla

Se musikvideon här:
 https://www.youtube.com/watch?v=5eX0NOcIUVs

Om när kärleken inte blev som man trodde...

När ens inre tankar ältas om och om igen...

Och det känns som om man ska gå i tusen bitar.



Tårarna trillar nedför mina kinder så jag knappt ser pappret...




Gutta kommer med veckans uppdrag och det visar det sig vara lite annorlunda saker vi ska göra än vad vi brukar på Farmen. Vi ska  alltså inte längre jobba i lag utan mer individuellt. Vi är nu inne i vecka sju och min hemlängtan har tagit sig oövervinnerliga proportioner. Vi ska emellertid brodera våra namn, sy tofflor av ull, göra luffarsmide samt göra egen sylt. Ett annat uppdrag som jag blir så glad för är att vi ska få skriva brev hem! Gud vad roligt, jag tror knappt det är sant det jag hör? Vi längtar alla så mycket hem till våra nära och kära men för att kunna överleva dagarna här på Farmen är vi dock tvungna att försöka skjuta bort de tankarna många gånger. Trots det finns de ändå alltid närvarande längst bak i huvudet på oss. Nu kan jag knappt tänka på något annat än att jag kanske till och med ska få brev tillbaks sen? Emellertid måste vi först göra de andra uppdragen vi fått. 

Allt eftersom tiden går kan jag ändå inte låta bli att bara tänka på vad jag ska skriva i brevet hem till Micke och mina barn? Det är så mycket jag vill berätta men det är så svårt att få fram orden. Jag sitter uppe på höloftet där det ställts fram en gammal skrivmaskin från tidigt 1900-tal till mig senare samma dag. Det gäller att trycka hårt på tangenterna om det ska synas några bokstäver över huvudtaget på pappret. Börjar skriva till min kära Micke:

”Snollitottan tillika kära make!”. Tårarna trillar nedför mina kinder så jag knappt kan se pappret och bokstäverna framför mig. Jag saknar dem så innerligt, sanna mina ord!

                                                               

Bastubad på Farmen

Se oss bada bastu här:
Idag badade vi bastu på Farmen. Ja, jag är verkligen en bastu-älskare i stora mått och hela min familj badar så fort vi kan, särskilt när vi är på Böda Camping om somrarna. Det är lite lustig måste jag medge att se sig själv i tv-rutan. Ibland säger jag saker jag inte ens minns själv att jag har sagt. Vad vi deltagare säger i synkningarna är oftast ett svar på en fråga (som du som tv-tittare inte har hört såklart), men i tv-rutan låter det sedan som om jag tar upp något bara för att, liksom. Så är det alltså inte, det kan du ju ha i åtanke. Ett exempel för att du ska först:
Synk-teamet: "Säg vad du tycker om Antons kropp på en skala 1 - 10?". 
Jag: "Jag tycker att han är en tio-poängare!". Förstår du bättre då? 
I början av inspelningarna av Farmen känns det konstigt att ha kameran nära mig hela tiden. Situationerna blir lätt onaturliga när de i teamen ber mig att prata om det ena eller det andra, igen och igen. Hur gör jag det på beställning tänker jag till en början? Särskilt om det handlar om konflikter som är infekterade. Kamerorna är bara någon decimeter ifrån oss samtidigt som det ofta är laddat i luften mellan oss deltagare som ska prata ut. Det är något du som tittare på tv-programmet säkerligen inte tänker det minsta på och kanske rent av glömmer bort?
Allt eftersom tiden går lär vi oss emellertid att ignorera kamerateamen men det är också ett riskmoment i sig eftersom vi inte vet hur de kommer att vinkla våra olika karaktärer senare när programmet väl ska sändas. Vi lär oss sedermera att produktionen faktiskt är våra vänner och vill oss deltagare väl men i början kan vi inte veta hur det förehåller sig. Ingen av oss har varit med om något sådant här tidigare.
Summa av kardemumma när det gäller att leva som man gjorde för över hundra år sedan är att ja, det stämmer när det gäller de knappa resurserna som mat och hygien men inte det sociala spelet som Farmen faktiskt är i och med att det är en tävling och att vi inte känner varandra alls till en början! Detta är också något som ligger i vårt bakhuvud hela tiden och allt detta framkommer inte på tv, fast nu när jag förklarat kanske du kan ha det i åtanke? Förhoppningsvis.

Vi gifter oss under kork-eken, du och jag!

Tycker du inte vi är väldigt lika?
http://www.tv4.se/farmen/klipp/pernilla-walletttes-taktiska-baktanke-med-att-bli-tight-med-hampus-j%C3%B6nsson-3290044
Ja, det är en rolig tid på Farmen för mig nu när Hampus kommit till gården. Vi är väldigt lika i många avseenden, han och jag och jag känner igen mig mycket i hur de andra deltagarna uppfattar honom. För jag ser igenom den där fasaden han har att alltid vara den glada clownen när han känner sig olustig i olika situationer, precis som jag. Hampus har något bakom pannbenet det förstår jag.

Anton väljer nu i sin tur Hampus till andra-kämpe och han blir jätteledsen. Hampus sjunger för mig senare på kvällen och vi får även göra en dubbel-synk, eftersom teamen har så roligt åt att Hampus och jag nu funnit varandra så bra. Vi skojar friskt och skrattar medan vi springer runt i hagen och har det roligt tillsammans, jag och min lilla lekkamrat. Det känns som om jag nu hittat ”hem” tillslut här på Farmen. Jag finner en plats här på gården där jag kan få vara mig själv. Det blir en värld där jag visserligen går vilse i ibland men som jag ändå njuter av att få vara i. Det blir min vardag och jag känner att jag får en ”roll” som jag kan växa i. I synken säger Hampus glatt:
”Jag har mött min överman i att vara galen. Jag menar, vem gifter sig i tv?”. och syftar på att jag tidigare gift mig i serien Böda Camping. Vi skrattar och säger att vi kanske skulle ta och gifta oss vi också, i kohagen eller nåt? 
”Ja, det vore väl fint i solnedgången?”, fnittrar glatt som små barn. Vi är lika i mycket, min kära lilla Hampus och jag.Vi är som två udda små fåglar där på gården som finner tröst och glädje i varandra.
"Jag tycker att Hampus är väldigt lik mig!", säger jag och det blir återigen lite lustigt eftersom han är svart och jag är vit.

Ja, min tid på gården blir i och med min nye lekkamrat med samma humor som jag nu mycket bättre. Tack för det min käre Hampus. 

Lort-Farmen på 1800-talet

Gutta lär oss hur man styckar en gris.
Vi borstar tänderna.
Allt vi styckar blir till grytbitar som läggs i stora kärl.
Hygienen på Farmen är lika med noll.

"Jag fick se, vad jag icke trott: ”Lort-Sverige” och då avser jag icke bara kroppslig lort utan även andlig. Och i alla klasser!”.
Det skrev Ludvig Nordström om hur Sverige såg ut på 1800-talet och det är nu exakt så vi deltagare Farmen känner att vi lever. I vårt kök finns till exempel ett köksbord. Det är av trä och det är där vi både äter och lagar all vår mat. Det är även där vi styckar våra slaktade djur. Det tar en hel dag att stycka en gris och vi har väldigt slöa knivar och sågar för att kunna genomföra det, dessutom har vi inte kunskapen om hur vi ska göra det. Allt får bli till små grytbitar som vi lägger i smutsiga kärl eftersom vi inte kan diska ur dem ordentligt och kärlen luktar allt från gammal sur sill till surt kött. Vi tar vatten ifrån sjön som vi blandar med lite salt för att köttet ska hålla så länge som möjligt men det möglar fort ändå sedan får det ligga nere i vår jordkällare bland råttorna och vi är tvungna att äta upp det inom en vecka annars kommer det maggots i, vilket det också gör i vår mat några gånger. Vi är så pass hungriga att vi äter det ändå, med eller utan maggots! Har vi väl börjat äta av köttet och upptäcker att det är maskar i efter ett tag tänker vi att det kan kvitta.
”Blir vi magsjuka så blir vi!”, resonerar vi. Det är och förblir ett under för oss alla som är med här på Farmen varför vi inte blir sjukare än vad vi blir? Visst, våra magar är kassa av vår diet men det är som om våra kroppar anpassar sig efter de förutsättningar vi nu har. Vi lägger heller inte så stor vikt vid ifall vi råkar hitta en död mus när vi häller upp den sista mjölken ur bunken utan vi dricker sur mjölk många gånger. Vi har inget annat val än att äta det som är dåligt och vi överlever ändå! Vi häller lite av det salt vi fått till vårt förfogande på köksbordet i hopp om att försöka ta död på de värsta bakterierna fast lukten finns kvar ändå och det luktar ruttet kött i hela huset! Ja, det är så lortigt överallt att vi är svarta på våra kroppar, av både sot och annan skit. Under våra naglar fastnar rått kött som vi inte får bort av enbart sjövattnet. Vi stinker grispiss och koskit och vi får i oss mycket av det i vår mat som vi äter. Komjölken är full av mörka prickar som ser ut som vaniljpulver. Det är egentligen torkat koskit som smulats ner i spannen när vi mjölkat. Vi har inga handdukar att torka oss med utan får lufttorka i kylan. Senare får vi några kökshanddukar av linne som är till för att ta bort kobajset med från spenarna innan varje mjölkning. De försöker vi koka rena fast bajset går aldrig riktigt bort, det känns som om de är feta av smuts hela tiden. När du ser hur vi torkar disken med dessa tror du säkert att det blir rent? Sanningen är något helt annat! Vi försöker torka bort den värsta skiten vi inte får bort i disken med just dessa bajshandukar. Vi äter med bestick som ser ut att ha ett lager av både rost och gammal skit på. En ur kamera-teamet ska en gång låna en gaffel och tar den ur besticklådan. Han tittar äcklat på den och frågar bestört:
”Ser det ut såhär när ni har diskat också?”.


Blåbärstungor vid middagsbordet.

Hur ligger det till... egentligen?


https://www.facebook.com/pernilla.wallette/

... och i länken nedan kan du läsa om när jag "bryter ihop" från Expressen...

I mitt blogginlägg längst upp på sidan berättar jag om hur festen på Farmen var... egentligen, hur skitigt vi har det på gården samt vad som pågår bakom kameran när det gäller eventuella val av andra-kämpe på söndag. Kolla om du vill! Nedan är en länk till Expressen där jag bryter ihop (igen...) framför kameran.
Kram nilla



Imitation av en del Farmare - såå bra!


https://www.youtube.com/watch?v=9w708cNid4Y

Alltså, du måste bara kolla länken här ovanför. Jag kan inte sluta kolla och skrattar lika mycket varje gång. Han är ju bara kung, såå duktig och så klockrent han imiterar några av oss Farmare.
Ja, och pinnen på bilden från tv4:s Instagram är när Göran som Storbonde mäter efter mina mått. Superbra att veta de där måtten kan jag säga, det hade vi faktiskt mycket hjälp av i vårt hårda slit med alla uppdragen vi gjorde på gården. Ibland är det bra att man tänkt till innan ;)
Kram på er alla <3 


Hemma-hos-reportage

Ett "hemma-hos-reportage" från mitt lilla boende i Smålands mörka skogar.

Vi får aldrig glömma...



Nu börjar spelet verkligen ta fart inne på Farmen som du kan se på tv. Jag har hittills hållit mig lite i bakgrunden men nu får jag mina fiskar varma verkar det som i dagens avsnitt. Dels för att jag är den enda som visar att jag faktiskt bryr mig om Sara-Mari men också för att jag nu inser att om jag inte väljer sida måste jag försöka hålla mig någorlunda sams med alla. Detta är självklart omöjligt och jag stångar mig förgäves igenom konflikter som hägrar nu. Det är inte jag som bråkar mest på Farmen men det blir ofta jag som kommer mitt emellan. Kanske för att jag envisas med att försöka vara vän med alla? Kanske barnsligt och blåögt av mig men det är så jag är. Kanske folk tycker att jag är falsk och vänder kappan efter vinden? Bara jag själv vet vad det är jag gett mig in i och om jag försöker hålla huvudet kallt och inte tar åt mig av de hårda orden som sägs kan jag överleva och bli långvarig här. Tror att jag kommer att kunna sova gott om natten och inte ha skuldkänslor som spökar då. Vi alla på gården vet vid det här laget vad spelet går ut på och jag har precis lika stor rätt att spel det som vem som helst annars som medverkar i denna turbulens av tävling. Vi hade alla våra strategier när vi gick in i tävlingen, den som säger något annat får står för det själv. Jag vet att alla tänkte olika men till sist och syvende blir vårt agerande ett drag som visar spelets riktning. Det borde alla som var med ha sinnesnärvaro att inse tycker jag. Min strategi går ut på att försöka hålla mig på så god got som möjligt med mina kompisar på Farmen, för något annat vore otänkbart för mig. Om det är någon som tror något annat är det bara att beklaga. Mitt enda syfte är att vi alla ska kunna ha en så dräglig tillvaro som möjligt på gården, oavsett vem som hatar/gillar vem. Tro det eller ej men jag gillade faktiskt alla de olika personligheterna där inne på Farmen, mer eller mindre. Såklart har vi alla våra små egenheter men när vi lever så in på varandra som vi gör där på gården så är det oundvikligt att vi kommer i konflikt med varandra då och då. Ibland beter vi oss på ett sätt vi kanske inte annars skulle ha gjort ute i vår vardagliga värld. Vi hade kanske till och med valt att inte umgås alls där men nu är vi tvungna att göra det och vägarna dit är lika olika som vi är personer på Farmen. Hävdar fortfarande att du måste ha det i bakhuvudet hela tiden när du ser programmen på tv. Det är nästan så att jag själv glömmer bort det när jag analyserar och ser hur programmet är vinklat ibland. Har därför en stor förståelse om du som tittare lätt glömmer bort det. Den enda krassa sanningen som vi aldrig får glömma någon av oss att det är verkliga människor bakom de olika karaktärerna som tv visar upp. Det får vi aldrig någonsin glömma bort när vi dömer andra för hårt ibland med våra ord på nätet. Har jag inte rätt så säg?