besöksräknare
Ojojojoj… vilken galet rolig vecka det varit. Alltså, jag säger bara det… överallt där vi gick, blev vi bemötta av glada leenden och snälla blickar. De tog kort på oss, både i smyg och ibland helt öppet. Många kände igen oss från tv-serien, stannade oss på vägen och frågade om de fick ta ett kort på oss, tillsammans med deras barn.
Det började redan när vi skulle sätta upp tältet. Då kom en kille fram och frågade om det var jag som var sångerskan. När jag sedan skulle gå på toaletten hann jag inte ens dit, då talar vi om att det var ca fyra, fem meter dit. Vår andra granne hälsade glatt och blev så glad över att vi hade tälten så nära.
Tv skulle vänta på oss när vi anlände till Böda och vi hade stämt träff med några familjer från en närliggande camping.
Det var jättemånga barn som ville vara med och sjunga:
”Nananana…. Lallallaaa!”
Allt eftersom vi trallande gick igenom semesterbyn, trillade det in fler och fler. Tillslut tog vi upp så mycket plats att andra förbipasserande inte kunde mer än att ställa sig åt sidan och le med hela ansiktet. Vi var nog uppe i en sisådär trettital, med lånade ungar.
Ja och så höll det på mest hela veckan. Fast vi hade bara packat för att stanna en natt. Strix släppte inte taget om oss och vi är bara glada för det. Så roligt som vi haft denna veckan, är det länge sedan vi hade.
Tack alla glada människor, som gjorde vår visit så minnesvärd, kraaam n
