Is dah shit???

besöksräknare

När jag skriver låttexter, vill jag ha ro runt omkring mig

Rubriken syftar på frågan om det verkligen var bättre förr?

Här en liten paus av inspelningen "Beast of burden"

Läser i nya numret av tidningen Studio:

”Sång är vårt mest naturliga men samtidigt mest komplexa musikaliska uttryckssätt!”

Jag kan inte mer än att hålla med. Det finns ingen mikrofon i världen, som kan försköna en röst som inte kan ”förmedla sig väl”. Lite fint uttryckt då.

Jaha, då ska det komma något här som gör att du som läser detta ska kunna känna igen dig. För att fortsätta läsa. Det är ju som sagt inte roligt att läsa om hur jag använder min röst eller inte.

Okey... när du duschar. Är det opera du sjunger då, eller är det någon popslänga från 60-talet kanske? 

Oavsett vad så krävs det både en rejäl dos tur och smart marknadsföring för att nå ut till den stora massan.

Alltså, det räcker inte med att ha en bra röst, en bra känsla eller ett bra sound, nuförtiden. Du måste ha någon som kan det här med den tekniska biten också. 

Tiderna har förändrats. Förr var det inte riktigt samma spelregler som gällde inom musikbranschen. Då sände folk in kassetter med sina låtar på till de olika musikbolagen. Om man fick skivkontrakt, var det rösten eller sin utstrålning som artist man skulle bidraga med. Sedan hjälpte skivbolaget till med resten.

Fast usch, nu blev det nog tråkigt att läsa igen. Hur i hela fridens namn, ska jag förklara vad jag menar lite enkelt. Utan att snörvla in mig på annat?

Okey.Ta Janis Joplin, som exempel. Eller Beatles. Vad de kunde förmedla och uttrycka till sin publik, var just sång och uttryckssätt. Har jag inte rätt?

Då bor det nog en liten Janis Joplin i mig. Jag uttrycker min känsla med mitt instrument. Och det är min röst och mina ord. Härmed vill jag notera, för den som tror att jag säger så för att skryta: så är det INTE! Jag menar bara helt enkelt att det instrument som jag känner att jag hanterar bäst, av de instrument jag kan... är just min röst. Och då är jag absolut inte skolad inom detta område eller så. Det hör den som är det.

Jag. Do u see the likness?

För att förklara mig ytterligare. Ta inspelningen av Beatles – With a little help from my friends.  Det är märkligt. Ringo sjunger, lite falskt här fast jag gillar det. Just, för att det inte är perfekt. Men det är mycket känsla. Han gjorde bara två tagningar och det blev som det blev.

Ja, så är det kanske. Jag brukar trösta mig själv när det inte riktrigt blev som jag tänkt.

”Det får bli som det blir, när det inte blev som det skulle”