Abstinens!!!

räknare
besöksräknare

Sitter här vid mitt köksbord efter en dag bland mina blommor och målande av ytterdörr och trappräcken. Var rätt mysigt faktiskt. Jag kan nästan få någon sorts "abstinens" om jag inte får hålla på att kladda med färg. Så nu när ytterdörren är färdig och jag sitter här och väntar på att färgen ska torka, tänker jag ut nya projekt. 
Dörrmålandet började redan i morse och det blev att hålla på, mörkret till trots.
Funderar... Är du en ”natt” eller ”dag-människa”? Jag kan säga att jag är en typisk "natt". Det kan ibland ta nästan en hel dag , innan jag kommer igång på riktigt. Även om jag är jättetrött på mornarna och säger till mig själv att ”ikväll, då måste jag verkligen lägga mig tidigt!”, blir det att jag ändå sitter där och har tusen  saker jag vill göra när den väl kommer. Det kan handla om allt, kreativiteten är som störst då. Känns som om det inte är något att göra åt. Jag ger upp! Jag är en kvällsmänniska och det med basta.
Jag trodde att sådant gick i arv också för mina två första barn är som jag. Så fick jag då Malte. Han är en morgonmänniska, trots att både Micke och jag är det motsatta. Där sitter vi då på mornarna med två personer vid frukostbordet som ser ut att ha sprungit ett maraton eller något, trötta och surmulna. Medan Malte kvittrande glad sätter fram både filmjölk och annat gott och praddrar på för fulla muggar.
Här en jättetrött mamma och en jättepigg Malte på semestern
Men, det är nu det konstiga kommer. Malte är inte trött på kvällarna heller. Han är aldrig trött! Tänk om en annan hade lite av hans energi, då skulle det allt bli saker gjorda här i hemmet. Fast jag ska inte klaga på mig själv när det gäller det. Jag plockar, städar, fejjar och håller på, även om jag så gör det i sömnen. Är nog lite pedant, det är jag nog. Mår som bäst om det är städat och fint omkring mig, kan inte hjälpa det. Fast jag blir inte sur om det ligger leksaker framme och så. Nä, har det tagit typ en halv dag att bygga ett kloss-slott, då har jag bara inte mage att riva ned det. Det får stå där, så fint mitt i vardagsrummet. Trots att det svajjar farligt varje gång jag har något ärende förbi.
Jag menar: VEM kan rasera ett sånthär bygge som tagit typ en hel dag att tillverka? Inte jag.

Har läst någonstans att man kan påverka sin dygnsrytm. Även om vår inre klocka är stabil, är dygnsrytmen påverkbar, sägs det. Ja, av ljus och mörker, kan jag tänka. Då går det nog att förskjuta den. Så jag skaffade en sådan där lampa, som sakta men säkert blir ljusare och sedan börjar den kvittra med fågelsång. Först lite tyst sedan starkare, ända tills jag vaknar. Rätt skönt faktiskt. Rekomenderas. Bättre än att abrupt väckt av en alarmklocka som gör att man en hetsig rusch slungar sig själv in i duchen och sedan in i bilen med håret på ända.
Nä, fram för fågelsång och mjukstart på mornarna. Ligga där och dra sig. Titta på träden som svajjar sådär mjukt… och gärna somna om igen. Åh, DET är skönt det!