Oj, vad det berörde mig...

besöksräknare

Tro det eller ej, fast ibland (händer inte så ofta) stiger jag upp tidigt. Ja, så tidigt att jag hinner kolla på "Nyhetsmorgon" på 4:an eller 1:an. Det är mysigt, särskilt framåt jultider. Tänder ett ljus och dricker mitt morgonkaffe omsvept med en filt.
Precis detta gjorde häromdagen. Det var nån intervju med Gunde Swan som Malou Von Sivers gjorde. Oj, vad berörd jag blev! Fann mig själv sittande med händerna framför munnen och tårar brände under ögonlocken. Det är inte vanligt att jag blir berörd av en intervju och skildringen av någon. Med tanke på att jag inte vet så mycket om Gunde, mer än att han var en superduktig skidförare och gjort reklam för att det är bra att äta gröt till frukost. Ja, han var programledare (eller är?) tillsammans med Agnetha Sjödin för "Fångarna på fortet". Mer än så vet jag inte. Han har för mig varit en rätt (ursäkta Gunde) töntig liten filur med en hemsk dialekt.
Fann mig nu då sittande och hade gråten i halsen. Intervjun var kort och ändå visade han sig själv mycket. Helt blottad, satt han där i fåtöljen och såg så liten ut, som om han verkligen skulle vilja vara någon annanstans än just där, just då.
Vad var det som han gjorde då? Jo, han "tappade ansiktet" - i tv!

Det värsta som kan hända den som blir intervjuad. Vad han förmedlade var något som kan ringas in med ett enda ord, nämligen "kärlek"! Han förklarade att han ständigt oroar sig för att hans barn ska ha ärvt genen att bli depremerad. Denna åkomma hade han kämpat med i alla år. Det är verkligen inte något vi ska skämmas för, bara det att han satt där och berättade detta gjorde mig berörd.
Ja, vi oroar oss ständigt för våra barn, hur stora de än är. Känner där jag sitter och torkar tårarna att jag vill säga till Gunde:
"Det där du gjorde i tv-rutan! Det var inte "bara" att du bröt ihop. Att du började gråta - tänk att "det bjuder jag på!".

Det Gunde förmedlade för mig var helt enkelt kärleken till våra barn. Utan ord, bara med gester och gråt, fick han mer sagt än om han hade svarat på tusen frågor. För mig blev han "människan Gunde Swan".
Jag tror, eller snarare VET att det finns många människor som kände som jag gjorde, där jag satt och var helt förstenad vid tv-rutan. Tack Gunde! Du ska vara stolt över den intervjun, även om du tycker att det var pinsamt. Tänk inte så. Det du gjorde var något stort. Vi borde inte skämmas över våra känslor. Alla kan inte vara lyckliga, leende människor hela tiden. Jag hoppas du banade väg för att en och annan kändis vågar visa sina mer mänskliga drag. Det är vad jag tror, iallafall.