besöksräknare
 |
| Läser ur en bok jag skrivit om hur det var att vänta Malte. |
"Är kompisarna lika nervösa, tror du?".
Malte tyckte sommarlovet varit alldeles för kort och hade nu svårt att somna.
Barn tror på en framtid där allt är möjligt, ibland rent oresonligt och konstiga saker.
Att någon tjuv ska komma och ta dig på natten eller att man ska bli miljonär i morgon.
Mycket kan låta märkligt i våra vuxna öron.
Vi begränsar oss av alla måsten och gamla vanor, men det gäller att verkligen lyssna.
Precis innan John Blund kom, hörde jag honom mumla :
"Mamma... när jag blir stor ska jag bli kung!".
Smålog där jag låg och svarade:
"När jag var liten ville jag bli prinsessa eller sångerska!". Sa det så tyst jag kunde, för att inte störa friden:
"... helst båda på en gång!".
När jag hörde de där välbekanta andetagen från nån som sover, försökte jag försiktigt gå upp.
Drog benen över sängkanten, så sakta jag kunde.
Då säger han, nästan som i sömnen:
"Mamma när jag blir kung ..."
Hoppade nästan till då jag förstod att han inte somnat än:
" ... då ska jag bestämma att det räcker att gå i skolan en gång i veckan...!".
Är det inte härligt hur allas våra barn ifrågasätter oss vuxna?
På ett så naturligt sätt.
