Mamma, idag har det varit bästaste dagen, vet du varför?

räknare
besöksräknare
Jag med två av mina tre barn. Tänk att vi blivit "lika gamla!"
Så har man varit hemma från sjukhuset dårå. Ska ge mig in i jobbarsvängen igen. Känns ok. Vad i hela fridens namn hittar folk på när de inte kan städa, eller ta hand om snoriga barn? Ligger de bara på sofflocket och kollar på Bolibompa med ungarna dagarna i ända, eller vad gör dom???
Nu har vi kollat igenom hela vår "Malte-kom-till-världen-film". Den är både lite läskig och härligt underbar att titta på. När jag berättar för mina kompisar, särskilt dom som inte fått barn, att det hela filmades brukar de titta med stora, förundrande ögon och fråga (ofta lite stammande och med stötiga ord):
"Mehn... HUR kunde du gå med på det? Var det verkligen folk som fick kolla in "där" och som fick se hur ONT det gjorde?" Sedan brukar de fortsätta med frasen:
"Vad ÄCKLIGT!"
Vilken mage jag hade och ändå inte en enda bristning
Det tycker varken Malte eller jag. Vi förundras, ofta över helt olika saker i filmen dock. Jag över att det ens har funnits en stor bebis i min lilla mage. Än värre, hur i hela fridens namn kom han ut? 
Hur i hela fridens namn kom denna lilla klump ut?
Jag minns bara allt liksom som ett enda "blörr" i minnet, fast jag ser ju på filmen att han kom ut. Mitt minne stämmer bara inte med det jag ser med blotta ögat. 
Hur i hela fridens namn komme de ut ur min lilla mage? Så STORA huvuden som de ha, bebisar!
Malte däremot, han förundras över hur:
"konstig, blå och ful" jag var", säger han. Där han som liten söt unge ligger på sin ömma moders mage. Också undrar han:
"Varför du blev så glad över en så ful unge?
Men så tar filmen slut. Tillbaka till verkligheten...Bolibompa börjar (igen!) och jag är väldans trött på att kolla på "Pim och Pom".
"Det blir nog bättre efter detta programmet", tänker jag och lider mig igenom det. Men nähä, då börjar "En liten prinsessa" och inte ens "Barnens nyheter" eller vad det heter så långt ögat når.
Tar upp en bok jag hittar bland högen av andra i mitt soffbord. Har läst igenom varenda en, sånär på en så denna får bli min kvällslektyr, tänker jag och öppnar med stor nyfikenhet.
Bläddra, läser och bläddrar igen. 
"Mehn... vad är detta?" Sida efter sida försöker skribenten förklara hur mycket fel det är i vårt svenska samhälle. Han tar upp viktiga ämnen, visst de är jätteeviktiga, ja. "Politiska samtidsreportage". Hur tråkigt låter inte det då? Nä... det får va. Orkar inte med sånt just idag.
Tar upp locket till min bärbara, för att hoppas få se lite positivia kommentarer på fejjan! Där brukar folk visa upp sitt bästa av sina liv. Skummar... eh, de flesta verkar antingen sitta på toa, enligt deras "status" eller så är det allehanda problematiska, "viktiga" situationer de vill ha förslag på att lösa. Orkar inte just idag hjälpa till med det heller. Skrollar neddåt och bakåt i tiden. Plötslig verkar de flesta diskutera hur fel det är att döpa lilla Estelle in i monarken. Hur "synd" det är om henne, då hon själv inte får välja. Blått blod som hon har, stackars flicka!
Okey, det är viktigt att ta upp alla dessa ämnen men för böveln! Det finns många barn som döps!!! Orkar inte med såna diskussioner heller idag. "Usch, det är nog mig det är fel på", tänker jag. "Vad gnällig jag är!"
Idag behöver jag lite roliga saker att fokusera på. Hittar dem där jag minst anar! Nämligen när jag slutat leta!
Sitter och ritar med Malte, tänt ljus och lite skön musik i bakgrunden. Vi diskuterar hur dagen har varit. Malte säger:
"Mamma, det här har varit den bästaste dagen. Vet du varför?"
Jag:
"Nä?"... förväntar mig att nu kommer det äntligen något som jag också kan glädja mig åt. Han sträcker på sig stolt och visar vad han kan, samtidigt som han säger:
"För att jag lärt mig att få upp tungan ända till min nästipp!!!"
Tänker:
"Okey... det gäller att göra det man blir glad av", varar jag desperat försöker  nå min nästipp med  min tunga. Vilket inte lyckas. Fast det hela ebbar i alla fall ut i ett härligt skratt så vad gör väl det om man inte lyckas med allt man tar sig för.