besöksräknare
 |
| "Mamma, stanna och kolla!" |
Det är mörkt ute. Vi har precis hunnit slänga i oss frukosten och snön krasar under våra fötter. Malte småspringer bakom mig i sin nästan självlysande reflexväst. Jag själv har knappt hunnit knäppa jackan och vinden viner.
Jag: "Skynda dig, skolbussen kommer snart!"
Från Malte hörs inget. Hans små fötter trippar troget bakom mig. Dubbelt så snabbt som mina.
- tripp, tripp, tripp. Jag stampar på så fort jag kan ända tills jag upptäcker att något saknas. Funderar så det knakar i kapp med snön som mosas under mina fötter. Då kommer jag på det! De små fotstegen bakom mig har tystnat! Vänder mig, lite irriterat om, för nu inser jag att om vi inte lägger på ett kol kommer vi verkligen att missa skolbussen. Det kommer att betyda att jag måste köra hela vägen till skolan för att lämna honom där. Hem och fixa till mig och komma försent till jobbet.
Jag: "Men kom nu då... vi måste skynda oss... vad GÖR du?"
Hör att jag låter lite mer irriterad än vad jag egentligen vill göra men Malte verkar inte ha noterat det. Han går sakta, sakta mot mig med ett stort leende på läpparna:
"Mamma! Ser du... snön ser ut som... en okokt TORSK!"
Jag ler och tittar ned. Jo, faktiskt... den sliskiga snön som ligger på den grå isen vi går på ser faktiskt ut som det. "En okokt torsk".
Och tänk... vi hann med skolbussen. Denna morgonen också. Undrens tid är aldrig förbi.
Nilla Wallette barnliv barn tankar kärlek snön böda camping
