 |
| Ett stort GRATTIS till dig Fredrik. |
Årets Farmare 2016!
När Fredrik har svarat rätt på den sista frågan
skriker Paolo högt:
”Årets Farmare 2016; Fredrik!”. Vi alla jublar och
applåderar.
”Ni kan komma ned och gratulera vinnaren!” fortsätter Paolo skrika till oss där vi sitter på läktaren ovanför Tinget och vi alla rusar nedför den branta lilla trappan. Där öppnar någon en champagne-flaska och sprutar det rakt över oss alla deltagare. Jag får lite i ögat men det gör mig ingenting. Lyckan är total. Nu är spelet äntligen över och även om det är Fredrik som blir årets Farmare känner vi oss alla som vinnare på sätt och vis.
”Ni kan komma ned och gratulera vinnaren!” fortsätter Paolo skrika till oss där vi sitter på läktaren ovanför Tinget och vi alla rusar nedför den branta lilla trappan. Där öppnar någon en champagne-flaska och sprutar det rakt över oss alla deltagare. Jag får lite i ögat men det gör mig ingenting. Lyckan är total. Nu är spelet äntligen över och även om det är Fredrik som blir årets Farmare känner vi oss alla som vinnare på sätt och vis.
En kamera som åker på en mekanisk arm uppe på taket
rullas mot Paolo alltmedan han säger:
”Vill DU vara med i nästa års Farmen så gå in på Tv4.se och ansök. Det kan
vara du som står här nästa gång!”. Jag skrattar rakt in
i kameran och det slår mig än en gång att jag är en av de över 7000 sökande som
blivit antagen till detta äventyr. Jag undrar än idag varför? Är så evigt tacksam för att just jag fick göra denna resa.
På kvällen ska vi ha
finalfest.Vi blir visade in i en lada där festen ska vara. Utanför hänger det en
massa bilder av oss Farmare och det känns fullständigt overkligt att se dem. Jag känner igen varenda bild och vet exakt
när de tagit korten men det är som om det ändå inte är jag på bilderna. Det är en
fullständigt absurd känsla. Vad som slår mig är att jag faktiskt ser lycklig ut på
korten även om jag vet att jag inte alltid varit det under min tid på Farmen.
Jag inser plötsligt att jag har varit lycklig den mesta av tiden där inne ändå.
Jag ler medan jag känner hur bubblet i glaset gör sig påmind i min hjärna.
Gutta är också med på festen nu. Han har med sina två
små hundar och jag småpratar med honom där han står och grillar kött till oss
alla. Det känns konstigt att prata med honom utanför Farmen. Han är en vanlig
man, någon som jag känner väl men ändå inte. Jag behöver inte längre vara rädd
för att han ska ge mig straff för något. Vi skrattar och skålar. Jag pratar med
alla, de flesta vet jag inte ens vilka de är men alla verkar känna mig.
Vi får se en liten förhandsvisning av Farmen-programmen. Jag ser mig själv på den stora skärmen, det känns lustigt och
jag hör mig själv säga i programmet:
”Jag är orolig över vad det är för människor som ska tåga in på Farmen med
mig?”, på bredaste Småländska. Jag minns
det som om det var igår trots att det var för länge sedan jag satt där på
synken och sa just de orden. Ändå känns det som om det är
någon annan tjej som sitter där och säger det.
”Det är overkligt att se, det är jag men ändå inte!”, viskar jag till en från kamerateamet som sitter bredvid mig och han skrattar tillbaks mot
mig.
Börjar genast skriva ned allt som jag minns i detalj när jag kommer hem, precis så som jag minns det för att du ska få läsa min bok senare och förhoppningsvis förstå ett och annat lite bättre.
