Varit ute på vift!

besöksräknare
Varit ute på vift. Likt en fågel som provar sina vingar, lite grand kändes det som. Det var så kul och jag slogs av hur upprymd man kan bli, bara av att få ett brake mitt i all vardagliga stress. 

Denna örnen hittade jag i Maltes skola!

Olika, fast lika... ändå:)

När jag satt på flygplatsen i väntan på mitt tåg, fanns det mycket att titta på. Vad som föll mig in, var hur lika vi människor egentligen är . Faktiskt.
För där vimsade vi alla runt letande efter en skylt, en gate, nån människa som skulle anlända med flyg eller ett att passa själva. Olika generationer, nationer, turister och vakter.
Vet du vad jag mer kom på? Jo, att när det verkligen gäller, när vi är sådär utlämnade,  då är vi också väldigt måna om varandra. Frågar du bara hövligt, får du oftast ett lika hövligt svar tillbaks. Tror det beror på att man har lätt att identifiera sig med själv känslan av att känna sig utlämnad, där på flygplatsen.
Satt där och kollade in hur folk ser ut egentligen. Endel långa och smala som fotomodeller, endel som glada bullmammor. Vad de hade för resväskor, kvalitet eller bara en kasse. Själv kunde jag inte skiljas från min Diesel-väska. Vad fånigt att bry sig om en sådan petitess. Fast så är det. Den är stor och jag får plats med vad jag vill ha med mig.
Ja, vi är goda, vackra varelser, vi människor. Tänk själv på någon vacker människa du någon gång har mött. Vari låg deras skönhet, om du tänker efter? Var det en ung kvinna i exklusiva, vackra kläder men med mungiporna pekande nedåt? Eller ligger skönheten kanske inte bara i vackra yttre attribut? Tror inte det. 

Kvalitet eller inte...

Tror däremot att du lätt kan se skönheten i en människa som har glimten i ögonen och som utstrålar glädje, öppenhet och kraft. En sån där människa du skulle kunna tänka: "Om du så gick omkring i en gammal säck skulle du ha varit vacker och tilldragande...!" Det kan i princip vara vem som helst. En gammal fröken, en släkting, en vän eller bara någon förbipasserande i väntan på bussen.
DET är en vacker människa för mig. Med det inte sagt att vi inte ska bry oss om kläder och vår hygien. Nej, inte alls. Fast det är viktigt att inte döma andra för fort. Det kan finnas en vacker människa i ett inte så vackert skal också. "Det kan finnas ett får i ulvakläder", heter ett talesätt.
För att få ett vackert yttre, krävs först och främst att finna glädjen. Den lyfter dig skyhögt och med den tror jag att du kan uträtta och få uppleva saker du i din vildaste fantasi inte trodde var möjligt. Du behöver inte tro mig. Skrid till handling och testa. Du kommer att se beviset.
Det satt jag där och tänkte på, i väntan på att mitt tåg skulle komma. Tittade lite extra noga på den där farbrorn som gick och letade tomburkar långt ned i sopnedkasten. Han tittade tillbaks och plötslig spred sig ett leende över hela hans ansikte. Han såg, att jag hade sett honom. Det gjorde honom tydligen glad och jag såg plötsligt en helt annan man, än den uteliggare jag tagit honom för. Han var ingen farbror, han var en ung kille. 
Vi sa aldrig något till varandra och sekunden efter var han borta. Tåget kom och jag tänkte att det både var lite sorgligt men ändå vackert på något sätt, att han blev så glad över ett enda litet ögonkast. Det kanske gjorde hans dag.

Hoppas bara han fann tillräckligt med burkar, så han fick lite mat i sig också.