Varför tror jag alltid att jag ska typ dö när jag är lycklig?

räknare
besöksräknare

Okey... fråga:
"Varför tror jag alltid att jag ska typ dö när jag är lycklig?"
Läste att det finns en till på jorden som verkar känna så och det gjorde att jag började tänka. Egentligen både tänker jag och stressar alldeles för mycket. Städar, fejjar och leker med barnen. Emellan detta ska jag hinna jobba.
När jag känner mig lycklig kommer det alltid något som jag tror ska hända. Typ att jag ska få cancer och dö. Minst! Vågar inte ge mig hän och känna att jag kan vara trygg. Vänjer mig aldrig vid känslan över att även jag har rätt att få vara det. Lycklig. Utan att det ska hända något hemskt.
Vi sitter vid bordet som är översållat av lego, Malte, jag och en kompis till honom. Vi äter glass med strössel och kolasås. Det är tyst för en stund och alla smaskar. 
Vi leker med lego och äter glass... och filosoferar ;) 
Jag ställer frågan:
"Vad blir ni lyckliga av?"
Får svaret:
"Många saker"
Tyst.... sen säger de nästan i munnen på varandra:
"Jag blir lycklig över att få åka till Leos lekland!"
Jaha, tänker jag. Det blir inte jag sådär värstandes lycklig av. Blir mest bara svettig över att vara där. Alla små gångar och krusiduller man ska krångla sig igenom. Fast det är klart, är barnen glada blir mamma glad.
När vi smaskat färdigt på glassen säger Malte:
"Jag blir lycklig över att magen tycker glassen är god!"
Ja... det säger faktiskt en hel del. Vi får mat, det får inte alla på jorden. Vi kan leka på Leos, alla barn får ens inte leka. Vi får ha vår mamma, pappa och vi får gå i skola. Om man tänker så har vi mycket att vara lyckliga över. 
Det är bara det att jag har en tendens till att tro att allt det där hemska ska hända just mig, om jag tillåter mig att känna mig lycklig. För det är ju just i de där små skälvande, levande sekunderna som man blir varse om hur himla underbart det är bara att få vara här.