Natten som sket sig...

räknare
besöksräknare

Jag vaknar med ett ryck. Alla lampor tänds och Micke springer runt och i huset. Jag fattar ingenting och kikar med ett öga på mobilen. 03.30! 
Jag: "Vad är det som händer?", något förfärat.
Micke: "Kattfan har skitigt i sägnen!", argt.
Malte: "Ja, hon har BAJSAT! På mig!", uppgivet och förvånat.
Va? Stiger sömndrucken upp ur sängen och springer ut till sovrummet. Ja, sover för närvarande i Maltes säng för han tassar alltid upp och lägger sig i vår i alla fall.
Där är det full aktivitet. Micke springer runt som en yr höna och Malte sitter i sängen, full med kattskit på sig. Den där leverpastej-burken skulle vi nog inte ha gett henne i går kväll. Resultatet blev det här. 
En liten förklaring:
Vår kattunge diar mamma fortfarande och vi tänkte att nu måste det väl ändå vara dags att äta vanlig kattmat? Vi inhandlade finaste kattmatsmaten på djuraffären men tror du hon ville ha den? "Icke, sa Nicke". Malte provade då med att ge henne leverpastej, han sa stolt över att kunna lösa detta lilla dilemma:
"Det tycker Doris om för vi brukar dela, hon och jag!"
Eh... jaha men han hade så rätt så. Hon slukade hela burken och vi klappade händerna av förtjusning och tyckte hon var så duktig så.
Joo... visst är det härligt att sova med sin kompis men man ska inte BAJSA på honom!
Resultatet av förklaringen:
Det var absolut inte vad vi gjorde nu! Snarare tvärtom. Katten blev fort utslängd och sängkläderna duschades av och in i tvättmaskinen. Även Malte-stackaren fick duscha. Där stod han och frös och såg så liten och blek ut men skrubbas skulle han.
När allt var färdigt var vi så pigga. Det var ju helt omöjligt att somna om! 
Där låg vi, nyduschade och i rena lakan och tittade i taket, som vi för övrigt kom fram till måste målas om;).
Tillslut somnade vi.
Vaknade av att telefonen ringde. Shit, vi hade försovit oss! Första skoldagen och allt. Det blev till att ila in i bilen och brumma iväg fort som bara den till skolan. Malte var rädd att fröken skulle bli arg, jag förklarade att vi fick be om ursäkt.
Väl där står vi i dörröppningen med håret på ända och förklarar så gott vi kan vad som hänt. När vi samlat oss upptäcker vi att hela klassrummet skrattar. Jag tänker att vi typ glömt sätta på oss byxor eller nåt men inser snart att det vi berättar faktiskt låter lite komiskt. Även om vi, just när det hände i natt inte tyckte det.
Så, nu är han i skolan och tvättmaskinen är fortfarande i full färd med kattbajstvätteriet.
Fast ett litet tips då:
"Ge inte din kattunge en hel leverpastejburk som första riktiga föda!".
Nästa gång kanske vi får prova med "Surströmmingsburken" vi köpte på prov i affären igår. Det kanske går bättre?