Underbar och älskad av alla!

räknare
besöksräknare

Går jag av på mitten eller???
Ursäkta men gillar inte när jag har den dåliga smaken att vakna på fel sida. Har en tendens att göra det lite då och då, vilket jag kan erkänna är ett dåligt drag. Det är det oavsett vem som har det men det är extra dåligt när det dåliga draget sitter på en så underbart älskvärd person som jag själv.
Jag menar, jag utgår typ alltid från att precis allt och alla ska ha den goda smaken att älska mig - minst! Skulle någon mot all förmodan inte göra det så blir jag arg. Hur kan den någon få för sig att inte tycka om mig? Jag, som är den snällaste som finns. Efter kossorna i hagen dårå.
Nu är det inte någon speciell person som inte gillar mig, för tillfället... utom jag själv då. För jag gillar inte när folk har dåligt morgonhumör och jag har kommit på att det har jag! Hualigen, detta är skandallöst! Måste ändras på och det bums!
Det dåliga humöret brukar inte sitta i speciellt länge utan bara jag kommer upp,  får mitt morgonkaffe, har fått sova ut någorlunda, alla är glada och snälla, världen älskar mig och gärna visar det, tusenfallt... så är det ok.
Nä, skojjar. Det tar bara några minuter. Efter en varm dusch och lite morgonmys så är allt som vanligt igen. Jag är lika "underbar och älskad av alla".
Vet du vad jag kom på igår? Jo, att du ska inte åka med en nymålad "Joker" till ett fullsmockat "Samarkand"
Varför? Jo, för att när vi kom dit började vi med att ta en kaffe och god cheesecake på uteserveringen på "Expressohouse". Så långt allt frid och fröjd. 
Sen hände det! Jag fick för mig att jag var tvungen att pussa på "Jokern". Det gick jättebra och han skrattade och vi hade roligt. Så långt också allt bra.
Vad jag inte visste var att färgen jag målat honom med hade en synnerlig förmåga att sätta sig på allt som bara kom sådär en typ halvmeter ifrån den. När jag pussade honom fick jag alltså svart färg, både på kinderna, pannan, läpparna och på NÄSAN!
Sedan sprang vi runt i alla affärer och inhandlade allt som vi ska ha på Byabuset ikväll. Med en svart fläck mitt i nyllet!
Vi avslutade allt med att gå på "Koh Thai" och köpa hämtmat till hela familjen så den andre som var kvar hemma skulle få lite mat i sig också.
När jag kommer innanför dörren utbrister han:
"Men Nilla! VAD har du gjort?". Jag förstår absolut ingenting. Han fortsätter i samma andetag:
"Du är ju helst svart!". 
Jag springer till hallspegeln och möts av ett ansikte som inte verkar ha sett tvål och vatten på några år och blir helt förfärad. Och jag som stolt spatserat runt och trodde att alla tittade på mig för att jag var så bedårande söt och rar! 
Frågar Malte om han inte sett att mamma var svart på näsan, menar att det kunde han väl inte ha missat?
"Ja...", svarar han. "Jo... jag undrade varför du var så smutsig men tänkte att du tyckte väl det var jobbigt att tvätta dig. Det tycker ju jag!".
Ibland... bara ibland, önskar jag att barn tänkte lite mer som vuxna. Eller nä förresten, jag önskar att det vore tvärtom. Då hade allt varit frid och fröjd och alla som kollat in mig hade bara lugnt tänkt:
"Ojdå, här har vi en som tyckte det var onödigt att tvätta sig idag. Eller de senaste åren!".
Det bästa av allt, de hade inte tyckt det varit något konstigt alls med det.
Micke undrar om jag inte märkt att folk kollade och visst såg jag en och annan som log lite extra. Fast jag trodde ju för att det var en så söt liten "Joker" jag hade med mig. Inte för att jag själv gick omkring med en svart nästipp!
Nu ska jag göra tävlingarna färdiga till "Byabuset", tjingeling på ett tag!