Min son Felix med smurfsamlingen
Jag på cykeln som liten
Hej hopp i Lingonskojjen!
Hörrni… kommer ni ihåg leksakerna som fanns förr? Då, när vi var små. Det var Barbie, Cindy och Ken. Barbie var hon med armar och ben som man inte kunde böja. Cindy hade de som hade lite rikare föräldrar, för hon vad dyrare och kunde böja alla leder. Hon hade större huvud och mer hår, som man kunde göra roliga frisyrer på. Ken, ja han såg ut som han gjorde och det var liksom inte mer med det. Han hade inte ens riktigt hår. Nä, det var bara påmålat, brunt men det var mindre väsentligt. Det viktiga var ju Barbie och helst då Cindy.
Jaha, så hade vi de där ursöta trollen med. De kände jag faktiskt mer samhörighet med, än vad jag gjorde med de vackra barbiedockorna. Tror faktiskt att andra håller med mig om att jag nog mer är lik ett troll än en vacker barbiedocka. Även när jag var liten flicka var det nog så.
När min bästa kompis Ulrika och jag skulle byta julklappar med varandra, gick vi till stan. Närmare bestämt till ”Lekcenter” som det hette då. Det låg på Storgatan och hade ett stort skyltfönster som vätte mot den stora gatan. Där kunde vi stå och titta i timmar. På de fina tågen som gick runt, runt. På alla smurfarna som fanns i alla olika skepnader. Gammelsmurf, smurfina, bagarsmurf, ja allt var de nu hette. Den hemskaste av dem alla var ju han den där… vad hette han… Gargamel? Han var en elak gammal gubbe i smurflandet.
Hela samlingen av dessa smurfar hade jag. Till och med smurfhuset, som på den tiden måste ha kostat en förmögenhet. Det förstörde jag genom att köra det i diskmaskinen efter att jag lekt med det ute i någon dypöl. Efter det blev det sig aldrig likt. Snett och vint blev det.
Om vi går ännu längre tillbaks. Då när min mamma och pappa var små. Vad lekte de med då? Ja, inte var det väl med pinnar och kottar, som de försöker inbilla oss. Nja, det var nog mer deras föräldrar som hade det så knapert.
Nä, jag tror att de lekte med tennsoldater och ångmaskiner och sådant där tråkigt. Det är för mig fullständigt obegripligt vad det är för kul med tennsoldater. Vad hade man dem till? Att titta på? Okey, de kanske var roliga att göra då, alltså att tillverka dem. Lite kreativt i alla fall men sen.. när de var färdiga. Då stod de väl bara där i fönsterkarmen och samlade damm eller?
Ångmaskinen då. Den var väl ännu värre. Vad hade man den till? Att lyssna på när den tjöt och titta på röken när man tryckte på en knapp?
Ja, jag är väl oförstående kanske men så är det väl med dagens barn också. Min son frågade mig:
-”Mamma, vad gjorde ni när ni inte hade dator när du var liten”?
Jag svarade:
-”Vi lekte”.
Sedan funderade jag på vad vi lekte… och kom fram till att vi lekte faktiskt ungefär som barnen leker idag. Fast de leker samma lekar på datorn som vi lekte ”in real life”. De leker vardagsliv i ”The Sims”, de leker krig i andra datorspel och de ”pratar” med varandra över nätet. Allt detta gjorde vi också när vi var små. Fast i andra former.
Summa av kardemumma i kvällens lilla fundering blir alltså:
”Det var inte vare sig sämre eller bättre förr… bara lite annorlunda”
Kraaaaam, n
