Vårsol, torkvinda och Beatles
Idag har det varit en härlig dag. Solen sken och jag bestämde mig för att plantera om mina kära Pelargoner. Satte lite andra frön med, av bara farten. Hängde tvätt ute för första gången. Härligt! Vet inte om du ser men en färgad socka råkade smyga sin in i vittvätten. Jaja.. såna smällar man får ta.
När jag skulle belöna mig själv efter allt mitt tvättande skulle jag ta 15-kaffet i solen på altanen och lyssna på musik. Först blev det någon gammal cd med 60-talsdängor. Ok. Blev på gott humör där jag satt och nynnade med.
Sen ville jag byta musik. Du förstår, visst jag har en dator precis som alla andra. Bara det att i min bärbara dator är det bara bra ljud om man har hörlurarna på sig. Det ville jag inte ha därute, där jag satt och dinglade med benen i solen. Nä, då var det cd som gällde.
Det var då jag upptäckte att varenda cd jag hade förr i världen var som bortblåsta! Jo, för de används aldrig nuförtiden. Jag menar, datorvärlden har fullkomligt tagit över allt det där. På världens största uppslagsbok, dvs. nätet kan du hitta precis allt vad du vill i musikväg. Varför köpa cd-skivor då?
Jag bestämde mig. Jag skulle göra något som kan vara förenat med livsfara. För jag ville nu ha "riktig" musik. Med elgitarrer och skränande röster. Jo, det är sant. Jag gjorde det som nog ingen annan skulle gjort. Jag tog… eller försökte ta mig in iv vårt garage som är extremt stökigt!
Där fick jag då min blåtira. För någon, hade haft den "goda" smaken att placera den där ”lyftkranen” man har när man byter till sommardäck på bilen, så jag råkade köra ner huvet i stålhandtaget. Domkraft, heter det ju.. händelsen resulterade i en blåtira vid mitt ena ögonbryn.
Hur som helst. Jag hittade en hel påse full med gamla cd. Wow, vad kul det var! Aerostmith blev de första att bjuda på härliga gittarer på min cd. Volymen blev högre och högre.
Tillslut kom jag på. Beatles är bara bäst. Så är det faktiskt. Nu när jag sitter här i solen, dunkar basen på bra. Gitarrerna skrälar härligt och Paul och John sjunger. Någon drar ett riff på ett munspel. Jag känner mig nästan festsugen. Gud, så härligt. Beatles sjunger:
”I wanna hold ure hand. U´ve got that something special. I think u understand”.
Nynnar med och tänker: Endel music, håller nog i all evighet. Tack Beatles, ni har ”talat” till så många. Ni gör det än idag.
Men nu måste jag nog gå in… känner att solen tagit i mitt ansikte. Jag är inte van vid solen än… fast det är så hääärligt bara att få vara. Här, ensam med mina Pelargoner, frön, Sture och Beatles. Med en kopp kaffe, och sprättandes med nakna tår i solen.
Kraaaaaam n
