Icke sa Micke

räknare
besöksräknare


Då var kalas nr tre av fyra avklarat. Malte har fyllt fem och jag tänkte att det är lagom med fem små kompisar åt gången på kalas.

Det gick jättebra men nu gjorde jag ordentligt bort mej. M sa;

”Du är knäpp!!”

Först hade jag glömt att jag skulle jobba dagen innan, natten plus morgonen samma dag kalaset skulle äga rum. 

När jag väl var på jobbet, ringer jag till M och ger honom lite direktiv inför kalaset. Han var väl sådär taggad över dessa ”förslag” på vad han kunde göra, för att hjälpa till.

Jag fortsatte med mina direktiv och menade tillslut att han faktiskt fick åka till affären och köpa godis, samt göra godispåsarna.

”Okey”, sa han tillslut. Med en dragande pust därefter. ”Och hur många barn är det som kommer då?”

Åh, så kul att leka!
”Hm”… tänkte jag. Hur jag än letade där i mitt huvudbibliotek, kunde jag för mitt liv inte komma på hur många det var.

”Jamen, hur dags kommer dom då?” fortsatte M. Med den följande pusten. Nu ännu lite längre, eftersom jag inte kom ihåg.

”Hm”… tänkte jag. Hur jag än rotade runt i min databas, kunde jag för mitt liv inte komma på hur dags kalaset var.

Lösningen på detta blev att ringa mamman till en av de inbjudna barnen och artigt fråga;

Här.. nånstans bor vi, i Sverige!
”Vilken tid var det jag hade kalas i morgon?”

Marängswischen som M skulle göra och som han stolt deklarerade var så speciell, då den innehåller skivade bananer och noisettesås, utöver de övriga ingredienserna då såklart. 

Vi lekte "Gömme". Det här var ett bra ställe. Här syns vi inte alls!
Väl på bordet med sleven i, konstaterades det att den var god. Bara det att bananerna fattades! För dom glömde han lägga i. Så nu har vi då en jättehög med bananer kvar igen.

Den stora grejen, som jag gjorde bort mej med idag var, att innehållet i godispåsarna, som barnen fiskade upp ur dammen, innehöll ej barnvänliga smaker. Då det visade sig vara ”spritpraliner!”

Sherry, punch och konjakspraliner
Ja, du vet… såna där med flytande, ren sprit i.

Malte var den förste som smakade på godiset. Det gjorde han, när han stolt stod och vinkade adjö till de andra barnen på farstutrappen. Det hördes bara ett;

"Huh"
”Huh”. Hans min då pralinen krossades mellan tänderna och likören siprar mellan mungiporna. Med sina stora ögon deklarerar han;
Tänk, det finns ännu blomster kvar ute!

”Dom här var INTE goda!”

Oj, undrar om de andra föräldrarna någonsin vågar lämna sina små barn på kalas hos mej igen. Då jag bjuder de på sprit!

Nä, de där pralinerna står nog inte högt på barnens önskelistor. Tänk när de kommer hem och stolt ska visa vad de fått i påsen för pappa eller mamma. 

Lika bra att förbereda sig på att telefonerna kommer att ringa varmt imorgon.

Åh, så kul att busa tillsammans!
Barnen som var för övrigt i åldrarna två till sju, tycker ju oftast inte om den sortens godis. Men det gör däremot jag. Vet precis vad jag ska handla i godisdisken, nästa gång.

Krask. Där rök den sista konjakspralinen.
Mums!


Kraaaam n