"Jag vill aldrig bliva stur!"

räknare
besöksräknare
Bara lite förord (för den som orkar läsa... annars går du direkt på inlägget;)
""Jag vet att det finns folk som stör sig på mig och mitt sätt. Så är det nog för oss alla, det är bara att leva med. Jag har också fått höra att jag är så barnslig. Jovisst, det är jag ju också. Ingen tvekan om det, jag är den förste att erkänna. Fast, egentligen... vad är det för fel på det då? Tja, visserligen finns det nog både en och annan som inte kan umgås med mig (som är så barnslig dårå) men jag själv skulle faktiskt (om jag finge välja) hellre umgås med en glad, avslappnad och kanske en aning barnslig än med en besservisser med mungiporna nedåt. Nu syftar jag verkligen inte på någon speciell, det får du absolut inte tro men jag förstår inte varför man inte kan få vara som man är? Så länge det inte går ut över någon så kan det väl inte vara så farligt?
Därför tänker jag erkänna att jag faktiskt inte bara barnslig. Nä, jag är både det och gammalmogen (eller "lillgammal", kanske det heter) ibland, lessen, glad, irriterad och till och med avundsjuk ibland. Fast det sistnämnda vill jag ändå säga är på ett BRA sätt (om man nu kan kalla det för "avundsjuka"då... hittade inget bättre ord som lät bra. "Idol" låter så fruktansvärt barnsligt dårå;). Vad jag menar är att jag kan ibland se upp till människor som har sidor som jag själv inte riktigt nått fram till... än. För gudarna ska veta att jag jobbar med mig själv. Suck... vilka virriga tankar. ""NU till inlägget:
"Äntligen är jag vuxen!", säger hon och ler med hela ansiktet. "Åh", tänker jag och medger att jag känner ett visst avund. Det är Cordine Winberg, toppmodell som sitter i tv4:as morgonsoffa. Inte nog med att hon såklart är supersnygg, hon har lyckats här i livet och hon har en självkänsla och ett självförtroende som kan göra vem som helst grön av avund.
Du blir aldrig för stor för att leka i snön. Det är sant, fråga mig!

Tror att hon säkert har haft ett rätt tufft liv, visserligen. Bara två timmar innan hon ska göra ett jobb får hon reda på det, berättar hon. Det oavsett om jobbet råkar vara på Bahamas eller i Stockholm. Hon måste alltid vara redo och hålla sig snygg och fräsch. Det har hon hållit på sedan hon var 15 år. Hon har rest världen över - och det alldeles själv! Tänker att hon säkert har fått lära sig att bli vuxen tidigt i sitt liv. För om man är så liten och reser så långt själv, då måste man nog lära sig att ta tillvara på sig själv.
Fast... det är inte det jag är avundsjuk på, utan av det där hon sa:
" Äntligen är jag vuxen!". Tänk om jag hade bara en liten bit av det tänket i mig! Mitt ledord livet igenom tycks mer  luta helt åt det andra hållet. Jag inser, med visst vemod att jag inte vill det. Jag vill inte bli vuxen. Precis som Pippi Långstrum säger: "Jag vill aldrig bliva stur!"
Fast det verkar inte min kropp hålla med om, det sitter bara uppe i knoppen. Min kropp, den har kört sitt eget race. Brösten kom när de skulle, mensen också. Sedan har det bara rullat på. Precis som det ska och det är ju bra. 
Jag har också ett rätt så tufft liv. I allafall om man räknar alla grenar jag burit fram och tillbaka för att få det julefint varje år
Sen kom mina barn! Oj, så kul... nu hade jag några jag kunde "skylla på", när det skulle till att pyssla eller lekas. Hoppas de inte fått men av det. Nä, det tror jag inte vi har haft (eller har) fortfarande lika kul när vi kommer igång.
Sen kom lilla Malte och vilken välsignelse. Nu kunde jag få fortsätta leka. Tror förresten att "du inte är riktigt vuxen förrän du bejakat barnet i dig!". 
Undra vem som tyckte det var roligast här med en raket mitt i den fina tårtan ;)
Så... nä, jag ändrar mig. Är nog inte avundsjuk på Caroline W. Tycker hon verkar vara en superhärlig person som nog skulle kunna lära mig både ett och annat. Särskilt hur man gör för att få bra självkänsla. Kan också säga till henne att hon har livet framför sig. För att få barn, det allra bästa som hänt mig. No question, punkt
Fast jag kan inte låta bli att undra om jag någonsin kommer att kunna uttrycka hennes fras? Kanske som en gammal gumma med rullatior, smått senil. Där sitter jag i min gungstol och säger till personalen på boendet. Med lätt skakig röst:
"Äääntliigen har jag blivit vuxen!" Personalen rullar ut mig från dagcentret och säger:
"Seså, lilla tant Nilla. Visst, visst, nu är du vuxen... men nu ska du få hoppa i säng!" Tant Nilla rullas ut med ett stort, förnöjt leende och ropat glatt till var och en hon träffar på i korridoren så det ekar:
"Äääntligen har jag blivit vuxen!!!"