besöksräknare
 |
| Skratta och du lever längre! |
Malte ligger på mage och smånynnar.
Målar monster så det står "härliga" till.
Barn kan det där, alldeles naturligt.
Njuta!
Tar du livet för allvarligt kan du inte ställa dig vid "sidan av", se det roliga i det.
Jag hamnar ofta i absurda situationer.
Antingen säger jag något knasigt, vilket jag inte är medveten om förrän andra skrattar.
Eller råkar jag brista ut i ett "hejdundrande" skratt, ofta vid "fel" tillfälle.
Fast jag undrar:
"Vad är det för fel med det då?"
(Nu pratar jag inte om att skratta åt människor, utan att skratta med dem).
Ska jag gå omkring och vara ilsken blir det bara ett hinder.
Blir liksom inte "jag" och du skulle säkert efter ett tag undra:
"Vad var det som hände - hon som skrattade nyss?"
Ett gott skratt "förlöser", inte sant?
Vänder mig mot Malte:
"Vet du att det sägs att ett gott skratt förlänger livet?".
Han slutar nynna, tittar upp på mig med runda små barnaögon:"Oj, men mamma! Då skulle du ju bli 110 år eller nå`t!",
