Förlåt!

besöksräknare

Malte och jag "tältade" i vardagsrummet och lyssnade på "regn" som smattrade (Spoty). Gjorde läxan och hade förtroliga samtal. 

Malte:
"Varför måste jag säga förlåt när jag gjort fel och inte du?"
Tänkte efter en stund och det var faktiskt sant, vi vuxna gör inte det så ofta,.
Trots att det är ett jättebra sätt att visa respekt på, eller hur?
Vår lilla diskussion ägde rum i vårt egentillverkade "tält" på vardagsrumsgolvet.
Hade kommit på att det var betydligt roligare att göra läxan där än vid köksbordet!
I skenet av ett låtsasljus lyssnade vi på regnljud vi hittat på "Spoty".
Kändes verkligen som om vi  var ute i naturen.
Det bidrog till lite mer förtroliga samtal och vi nästan viskade till varandra.
"Har du någon gång känt att du gjort fel mot ditt barn?"
"Säg förlåt!"
Barn måste alltid be om det men jag tror det är väldig ovanligt att vuxna knackar på barnets dörr och ber om förlåt för att de gjort fel?
Vi kom överens om att det är först när du "vågar" be om förlåtelse som du är vuxen.
Våga vara lite mer barnslig, helt enkelt.
Det var vad Malte och jag ägnade oss åt där på golvet i "regnet", en helt vanlig vardagskväll.
... plus att vi fick läxan gjord också, vilket ju var bara var bra.