Vilken frihetskänsla!

räknare
besöksräknare
Barn på grönbete. Tänk så många det finns som inte har den möjligheten...
Tar av mig strumporna, sitter och dinglar med bara fötter i solskenet.
"Åh, vilken frihetskänsla!", säger jag högt till Doris (katten).
Hon ligger bredvid mig, kurrar högt och ljudligt som svar.
Känner att jag varit "duktig" så det räcker för idag och nu tar jag en kaffe och väntar på Malte.
När skolbussen har "levererat" honom, skuttar han likt en "kalv på grönbete" mot mig.
Ler med hela ansiktet och ropar glatt:
"Nu är våren här!".
När han är framme hos mig har han lyckats kränga av sig både jacka och "ryggan".
"Ja, fast du måste fortfarande ha jackan på dig!", säger jag och hör nästan min egna mamma röst, hur många gånger har man inte hört den frasen?
"Det har ju inte du!", säger han och pekar på mina bara fötter.
Det är så sant som det är sagt och vid det här laget har han slängt av sig skorna och strumporna också.
De ligger som små "korvar" bredvid Doris, fast hon verkar inte ha ont av det.
Kurrar nöjt vidare medan jag och Malte pladdrar.
Jag orkar inte tjata om att jackan ska på, utan vi sitter bara där och njuter.
Filosoferar om "allt och inget" och har det bara bra resten av eftermiddagen.
Det är något speciellt när man kan ta av sig och känna de där första solstrålarna.
Eller hur?

Tog med mig lite av våren när vi gick in.