Sexmissbruk och dödshopp!

besöksräknare

Om du tvunget måste hoppa från höga höjder, se till att ha nån trygg "klippa" bakom dig.

Om att Leka med döden:
Dina fötter närmar sig sakta kanten. Tittar ner och blundar. Kikar lite men får svindel igen.
"Huh... gud så högt!", tänker du och undrar än en gång varför i hela fridens namn du gick med på detta? Inte var det för pengarna och inte för äran över att andra skulle tycka du är häftig som vågar. 
Nej, du gör detta för att du har en inre röst inom dig som aldrig verkar tröttna på att utmana. 
Du bara måste göra som den säger och när du hör dig själv säga: 
"Jag ställer upp", är det redan för sent att ångra sig.
"Det är så jag tänker att personer som ofta hamnar i "fel" situationer ofta känner sig, har jag rätt tror du? 
Varför ställer en del upp på att huvudlöst kasta sig ut från tolv meters höjd, rakt ner i havet? Jag förstår det inte men de finns uppenbarligen. Det har till och med blivit en sport! Alltså en erkänd sådan där du kan ta guld, silver och brons. Det kallas för "Dödshoppet".
Vet du, jag tror det lika gärna kunnat handla om i princip vilka faror som helst, som vi människor ägnar oss åt. Alkohol, sexmissbruk... you name it. 
Ja, inte att dessa skulle bli någon erkänd sport men sättet de utsätter sig för faror.
"Fast det är ju bra att vi är olika", tänker jag. 
Fortsätter försöka förstå varför och hur de kanske upplever situationen. Du kan läsa in vad jag funderar på till vilket problem du än vill:"
Nu står du här. Tv-kamrerna är riktade mot dig. Någonstans därnere kan du urskilja någon som liknar din kompis. Hon har en röd keps på sig och håller upp handen. Troligtvis för att skydda sig mot solen och för att se dig stå långt däruppe.
Vinden sliter plötsligt tag i dig och du ryggar automatiskt tillbaks. Ett steg bakåt med högra foten sedan tillbaka till kanten igen.
Nu står du där, dina tår kniper krampaktigt tag om kanten. Du vet att nu är det bara att slunga sig ut. Det finns ingen återvändo för ned måste du på något sätt.
Detta går inte att öva på  och det var nog lite det du tyckte kändes skönt. 
Då ja... men nu när du står här känns det bara läskigt.
"Tur att ingen ser mig häruppe!", tänker du och plötsligt ler du lite. 
"Hur farligt kan det va?", tänker du och lutar dig framåt. Lite till och plötsligt känner du hur du faller.
Det går fort och du tänker ingenting. Känner bara hur vinden liksom försöker bromsa dig i fallet. Handlöst har du kastat dig ur.
"Pang!", säger det när du landar. På magen för det ska man. Väl nere i vattnet känner du hur hela kroppen domnar bort och sakta allt medan du flyter upp mot vattenytan återfår du medvetandet. 
Visst, det gör ont men tänk... puh, du klarade dig! Igen.
... denna gången...

Jaha dags för ett erkännande dårå: det närmsta jag kommer eld, är väl när jag har bjudning el nåt. I form av ett tomtebloss, soom här;)