besöksräknare
Bilarna kör och det är ett herrans liv runt oss.
"Wrooom, tut, tuuuut", tjuter det där vi sitter i den ljumna sommaren.
Får skrika till min kompis för att överrösta allt dån.
Det känns som om vi vore i en storstad, så mycket ljud är det överallt.
"Vad sa du?", skriker hon tillbaks.
Fyller lungorna allt vad jag kan för att få henne att höra.
Då blir det plötsligt helt tyst!
Det är som om tiden stannat och inte ens en fågel hörs.
Fast det gör jag, allt vad jag kan vrålar jag:
"Jo, jag sa att det är nästan som att sitta i utomlandet!".
Alla på fiket vänder sig nyfiket om, servitriserna också.
En farbror säger tyst (som om han pratade med sig själv).
"Utomlandet... det är väl inget ord?".
Hinner ta ett kort innan kompisen tycker att det är dags att gå
Hon tycker inte om när jag gör bort mig.
Vilket jag är väldans bra på att göra, (det är en stor risk man får ta, om man vill umgås med mig.)
Kollar på kortet och visst, solen skiner, det syns att det är varmt och skönt.
MEN... det verkar inte vara riktigt samma lyx-åk som i någon storstad precis.
