besöksräknare
Jaha, för er glada läsare därute i etern kan jag meddela att hela denna dagen kan omfattas av ett enda ord; Stress!
Vaknade, för sent som vanligt. Steg upp, pratade alldeles för länge om hur och vad vi skulle spela in. Ja, M var ju hemma idag. Han skulle gräva ned någon kabel eller vad det var.
När han är hemma, då brukar det inte bli så mycket gjort för min del. Jag måste ju ta hand om honom också. Duvet, karlar kräver något som heter MAT.
Det ska de ha, ungefär varannan timme, för att inte humöret ska dippa. Då gäller det att förbereda och se till att maten är klar, för gud nåde om den inte är det. Då blir ingenting gjort överhuvud tagen. För då går hungern över till någon sorts… jag vill inte kalla det för aggressivitet. Fast, en väldig irritation, är nog rätt ord. Tills maten är klar då.
Konstigt det där. Jag menar. Om man levt ett så långt liv, som nu M har gjort. Då borde man väl ha lärt sig att man är på det där viset. Är lösningen så ”enkel” som att äta lite mat. Borde man inte då ha lärt sig planera matlagningen efter det?
Nähädå. Än idag, går det en liten tid och när det sedan äntligen är färdig pratat om vad vi ska göra. Det är då det kommer:
”Mat! Jag är hungrig! Nu!”
Ja, sedan var vi på föräldramöte. Det gick jättebra. Vi, pratade på så att tiden bara rann iväg. Det brukar vi ha en tendens till att göra på såna möten. Men, men.. hellre det än att sitta och vara helt tysta och bara nicka och säga ja och amen. Tror nog fröknarna med tycker det.
Sedan hämtade vi Malte inne i stan, åkte hem. La honom och började spela in lite till musikvideo. M var supersur, som vanligt när han skulle sätta upp lampor, filtar, rekvisita och ja, you name it. ALLT var det fel på.
Jag stod och försökte sminka mig och se lite proper ut. När jag sedan hjälpt till att flytta lampor och kånka på soffor, var jag svettig och håret stod på ända. Det fick jag också för övrigt höra när vi äntligen skulle spela in.
Allt var en strid mot klockan. M satte på musiken och stod o kollade på sin klocka hela tiden och svor, medan jag skulle sjunga och se söt ut.
”Nej, inte så! Du ska se oberörd ut. Arg. Söt. Spänn upp ögonen, samtidigt som du är arg. NEJ, du ska inte se förvånad ut. Arg”
Ja, så gick snacket. Men det blev nog bra ändå.
Tro nu för guds skull inte att vi inte tycker det är kul att spela in videor. Nä, det är det roligaste som finns. När man inte behöver jobba mot klockan hela tiden.
Tänk dygnet fler timmar. Det hade varit bra.
Nu ska jag städa, för imorgon kommer några jobbarkompisar hem till mig,
Kraaaaam n
